Hade tid hos sjukgymnasten Ingela i går,en väldigt lugn och rar person.Jag känner mig så omhändertagen av människor som bryr sig om mig,hur jag mår och som vill hjälpa mig!

Vi började med att samtala om min värk,jag fick rita en bild av mig själv...Inte så lätt men jag lät pennan bestämma och tänkte mig inte för innan,utan bara ritade.

Jag fick lägga mig på rygg på golvet och försöka slappna av.Vi gjorde avslappningsövningar från fötterna upp till huvudet.Jag fick konsentrera mig på andningen med händerna på magen,inte så lätt!Tankarna fladdrade iväg några gånger.Det ska jag försöka att göra en gång om dagen,idag gjorde jag det i sängen innan jag gick upp och hoppas att jag kan göra det varje dag.Timmen avslutades med att hon gav mig bollmassage på ryggen med en taggig boll och det var skönt...Jag kände mig lite gladare när jag åkte därifrån som dom andra dagarna så visst har prosessen börjat i mig.Jag drömmer jättemycket varje natt,det tillhör också bearbetningen med allt man varit med om,drömmarna handlar mycket om  dom som inte finns hos mig längre,jag är ute och reser mycket,jag är arg i drömmarna,nästan alltid är det nån som inte finns här på jorden som är med i drömmarna!Det är ingenting som följer med mig på dagarna,visst kommer jag ihåg många drömmar men jag lider inte av dom på dagarna....

I går var jag andra gången på EPM och hos Christina,hon är så rar och lättsam person,hon berättade för mig att hon ska gå i pension!!!Oj,tänkte jag och min första tanke var:är hon så gammal:)sen kom oron att ska jag behöva byta sjuksköterska men så var inte fallet,som tur är ska hon fortsätta jobba med patienterna hon har.

Vi jämförde mitt mående i november och nu.Förra veckan fick jag fylla i några papper som Christina sammanställde,det mesta var sig likt förutom ångersten som har blivit bättre och det känner jag också.

Jag tog upp att jag tycker mig må bättre,det går inte i en bergochdalbana hela tiden utan det är mera en rak linje,det är nog snarare så att jag hittat vägar hur jag ska hantera vardagen och livet för att kunna fungera någolunda bra.Depressionen och utmattningen ligger på samma.Hon talade om att många patienter som hon möter är den som är driftig och så är ju jag med och jag saknar den delen av mig,jag tänker och planerar men tanke till handling är ett jättetungt kliv att ta,där tar det stopp!Jag har upptäckt att det går bra att planera och boka in saker om jag kan göra det i soffan med datorn.Blommorna jag handlade i helgen står kvar på altanen och väntar att bli planterade!!!

Vi pratade om glädje,den inre glädjen man känner,hur det bubblar i en,glädjen man känner inför nåt roligt man ska göra...Den saknar jag,den finns inte,jag bara vet vad jag tycker är roligt,det är svårt att förklara och svårt att sätta ord på känslor.

Första behandlingsdagen!

Dagen började ju bra,hann sola lite innan det var dax att göra sig i ordning för att åka till Västerås.När jag var klar så fick jag för mig att kolla upp tiden en gång till och visst var det fel tid,jag skulle vara där kl.15 och inte kl.14 som jag hade fått för mig!!!Jag klädde av mig och satt mig i solen igen sen var det bara att duscha och klä sig igen.Jag hade mitt första träff med sjuksköterskan Christina en väldigt rar person.Hon la ut en massa bilder och jag fick välja ut max två stycken bilder från dåtid,nutid och framtid...Det gjorde jag rätt snabbt,jag bara fastnade för bilderna och kunde inte byta ut dom fast jag försökte!Dom två första bilderna jag tog föreställde ett barn som stod och körde bil,jätteglad,den andra bilden föreställde en elefant som satt med ryggen uttåt en liten flicka satt på en stol lutad mot elefanten,bilden såg så härlig och trygg ut och det var väl min barndom och jag tänkte på min pappa när jag såg bilden!Barnet vid ratten var säkert jag,lycklig!Nutidens bilder jag plockade föreställde ett bäbis som stod i en boxningsring lutad mot snörena runt ringen med världens största och tyngsta boxningshandskar och det beskrev så bra hur jag känner mig idag,så tung!Andra bilden föreställde ett fängelsegaller med ett ben och en arm utanför,det beskrev jag att jag vill bryta mig loss och bli fri från allt tungt,det känns som jag sitter fast!Framtidens bilder:En arbetande man som låg och dinglade med ena benet utanför,högt,högt upp på en bjälke,säkert ett skyskrapsbygge.Christina skrattade till när jag plockade den bilden och sa du verkar då inte vara höjdrädd,Jo!det är jag,och ändå plockade jag den bilden men han såg så härligt avslappnad ut och trygg,han var inte rädd att ramla ner.Andra bilden föreställde ett par som dansade jitterbugg  på 40-talet,den föreställde att jag vill,att livet ska gå som en dans och jag ska känna mig lätt och full av energi!Tänk så lätt det var att sätta ord på vad man känner och på känslor när man har bilder till hjälp!!!Bilderna ska jag göra om ett år igen,det ska bli spännande och se vad jag plockar då.Vi satt och samtalade lite om bilderna innan jag fick fylla i lite papper om mitt mående idag.Sen hade timmen gått och första mötet var slut!

Nu ska mitt liv vända.....

Igår var jag på möte med berörd personal på EPM,jag hade med mig Fredrika och det kändes skönt!
Fick information om hur behandlingen ska gå till.Personalen är helt gudomlig man känner att dom verkligen bryr sig och vill hjälpa mig.Dom brydde sig även om Fredrika som satt med på mötet.Idag är första behandlingsdagen,jag ska träffa sjuksköterskan.Jag ska skriva mer ingående hur behandlingarna går till vart efter att jag varit där!Planen är tre månader med lite sommaruppehåll, sista datumet blir då i oktober innan jag ska vara klar.Men om jag förstod dom rätt som kommer det att kanske ta ytterligare ett år innan jag bearbetat mina sorger.....Jag har en stor förhoppning att kunna återgå till ett vanligt liv, kunna och orka göra vad jag vill.Jobba,motionera umgås med barn,barnbarn och vänner!

Äntligen.....

Idag ringde sjuksköterskan Christina från EPM.Jag hinner börja och gå ungefär halva första fasen innan semestrarna börjar.Första träffen blir tisdagen 22maj med Christina,läkaren Björn,sjukgymnasten och psykologen,det blir nog bara information första gången,vet att jag ska tillbaka på onsdagen och fredagen.
En stor lättnad känner jag att äntligen få börja,lite rädd också för jag vet att traumalösningsbehandlingen är att man går tillbaka till trauman man upplevt....Jag har en stor förhoppning att kunna leva någorlunda normalt liv när jag är klar,vägen kommer att vara lång och krokig....

Jag var på läkarbesök förra veckan på torsdagen.Blev sjukskriven till den sista september,jag tittade på sjukskrivningen och sa till doktorn att då har jag varit sjukskriven två år!!!!Helt otroligt och jag som trodde efter första läkarbesöket att jag är tillbaka på jobbet efter en månad med lite vila och medicin,idag kan jag titta tillbaka på den här tiden så mår jag bättre psykist men det är ju tack vare antidepressiva medicinen annars så är allt annat som det var när jag blev sjukskriven det har inte hänt nåt,känns som jag står och stampar på samma ställe och jag är så jäkla less på det!Doktorn trodde inte att jag kommer att få börja min behandling på EPM förrän efter sommaren,jag som varit så säker att jag skulle få börja nu på våren,att jag skulle hunnit göra klart fas ett i min behandlingsplan.Bara att ställa om sig igen,jag tror och är övertygad om att jag kommer bli så gott som helt frisk,ett litet oros moln har jag och det är att fibromyalgin ska hinna utvecklas mer och att värken jag har idag ska bli värre.Värken jag har klarar jag av,tar en värktablett ibland,inte ofta men när jag vet tex att jag ska vara och röra mig mycket!Jag lider mest av utmattningen och det är den som är jobbigast,att ständigt vara trött och slut i kroppen..Ibland när jag ser människor ute eller på tv så tänker jag:Hur orkar dom hålla på!!!!!Vi var på årliga kryssningen med vänner i valborg,vi hade så roligt på resan men allt går lättare när man druckit vin,men en sak som jag upptäckte det var att jag orkade nätt och jämt dansa två danser efter varandra,på slutet av andra dansen började jag tappa takten,benen blev så tunga,fick anstränga mig för att hänga med,jag hoppas att det bara var nåt tillfälligt.....