Tänk om man kunde skrika rakt ut all ilska man bär på.Säga rakt ut hur jävligt allt känns,hur jävla dåligt man mår,jag orkar nog inte bära på denna ilska länge till,vet inte var jag ska göra av den,ska jag ta bilen rakt ut i skogen och bara skrika rakt ut,hjälper det,tro?Jag är som en tickande bomb,jag är otrevlig,jag orkar inte hålla humöret uppe...Min snälla och omtänksamma familj orkar nog inte länge till och jag orkar inte att hålla humöret uppe!!!

Julen har passerat i en rasande fart..
Den har varit lugn och skön men det tar på mig och mitt mående.Barnen kom och sov kvar till annandagen!På annandagen bjöd vi på kalkon och svärmor var med också!Sen var jag helt slut.
Jag är otroligt ljudkänslig och det tjuter i öronen.Bena och fötterna värker,orkar inte prata,minnet sviktar,ja det gamla vanliga...
Nu ska nyår planeras in,jag tror inte att jag kommer att ha återhämtat mig från julen men det är som det är och jag vill fira in det nya året med vännerna och vi ska hjälpas åt i köket,vila gör jag nästa vecka!!!

Jag var till jobbet i går på ett besök,det var planerat att jag skulle dit och fika på eftermiddan men jag ändrade och ringde om det gick bra om jag kom på lunchen,lite lugnare och mindre stressigt,tänkte jag.Och det gick ju bra och när jag kom satt dom och åt en gemensam lunch plus att en vikarie satt och åt,vikarien jobbade inte.Dom frågade om jag ville ha men jag tackade nej för ingen hade bjudit dit mig innan och ingen sa nåt när jag ringde på förmiddan!Jaja...Jag gillar ändå inte palt!!!
Blev bjuden på god choklad som dom fått av rektorerna.När deras lunch var över kollade jag om jag hittade nå arbetsbyxor som jag kom i.Vikarien åkte med mig för jag skulle åt samma håll!
När jag släpp av henne och reflekterade över hur stunden på jobbet varit så kände jag mig utanför och ensam,ingen frågade hur det var,hur jag mådde eller hur det känns att börja arbetsträna dom bara låtsades som ingenting!!!Ledsen och besviken är jag även om jag vet att mina arbetskamrater är väldigt rädda av sig,dom pratar gärna om andra när dom inte är närvarande!Skulle nog kännas lite lättare och lite roligare om dom sa nåt om när jag ska börja jobba,lite empati eller bara känna att dom bryr sig om mig!Eller så gör dom inte det....

Halv två har jag ett möte med chefen och platschefen vi ska planera min arbetsträning i januari och det känns ju inte så roligt eller motiverat idag,men jag ska iallafall göra mitt bästa,gråten tränger bakom ögonlocken och jag hoppas att jag inte ska börja gråta på mötet!Jag vill så gärna tillbaka till arbetslivet och det skulle underlätta en hel del om man hade arbetskamrater som stöttade eller att jag kände lite stöttning från deras sida...Dom sista åren har jag blivit van vid att bli besviken och van vid bakslag...

Sitter här i soffan och reflekterar över mitt liv,kanske är det för att julen närmar sig.Många minnen kommer upp och för första gången på många år känner jag trots allt ett lugn inför julen.Julklapparna är klara det är bara maten som ska handlas.Vi blir hemma i jul och det är som det brukar vara,jag vill ha en lugn och fridfull jul och det vill barna också ha!Bara vi i familjen!

Mitt mående har varit väldigt upp och ner och det jag märkt och reflekterat över att det är väldigt upp och ner.Jag märker stor skillnad.Innan när jag mådde dåligt så mådde jag jättedåligt och var helt utslagen kom inte upp ur soffan,nu när jag mår dåligt och är utmattad så kan jag sitta i soffan och vila för att sen göra ett litet ryck,gå på toaletten,göra en macka,laga mat,damma lite!På så vis märker jag att jag blivit friskare,att det går framåt men väldigt sakta.Jag har lärt mig hantera dagarna rätt bra,jag vill göra roliga saker och det gör mig ingenting att jag får betala med några dagars återhämtning.

Jag har gått tillbaka i mitt mående lite grann,jag känner att huden är ömmare än den varit senaste tiden,klump i halsen och det är lite tryck över halsen(ångerst)är trött och det tjuter i öronen och värk i kroppen som flyttar runt,märker att mitt närminne sviktar också...

Hade tid hos min doktor i går och han ska skriva remiss till psykiatrin så kan kan få samtalshjälp av en psykolog med trauma som specialite(tror jag att det va)Efter besöket var jag till Jennies butik och planterade några julgrupper,det är så himla kul,sen hade jag klipptid och efter det var jag tömd helt på energi och jag låg i soffan resten av dagen och kvällen...

Idag är jag bjuden på julbord med jobbet men jag ska ringa återbud jag orkar bara inte gå!Imorgon ska jag till jobbet och fika och på torsdag har jag ett möte med chefen och platschefen för att planera min arbetsträning!

Efter att varit i farten rätt mycket förra veckan så betalar det sig nu med att jag ligger helt utslagen,kroppen känns otroligt trött och utsliten.Kommer knappt upp ur sängen.Tjuter i öronen,kroppen värker...men men jag behöver inte ge mig iväg nånstans,ingenting att passa jag kan ligga här och vila!

Imorgon hoppas jag att jag är lite piggare då ska jag göra ett fikabesök på jobbet.

Känner hur less jag är att vara trött,utmattad och helt utslagen,hade tänkt att baka lussebullar,åka i väg och köpa dom sista julklapparna det är som det är det får jag göra när orken har kommit tillbaka.

Kan inte låta bli att fundera över hur min arbetsträning ska gå,om jag orkar med det.Dom tankarna försöker jag skjuta ifrån mig och inte tänka så mycket på det...Jag har en tendens att bli besviken om saker och ting inte blir som jag tänkt mig eller som jag planerat,jag tar det som ett nederlag!!!Jag känner inte så stor oro för framtiden jag vet att förr eller senare så är jag så pass frisk att jag kan jobba om inte fullt ut så i alla fall en del!

Ute är det vackert,det är minusgrader och lite snö ligger det på backen,snön kom alldeles lagom till första advent!

1:a december idag och i morgon är det första advent.
Det är flera år sen jag känner av lite jul stämning,nästan alla julklapparna är inhandlade,jag har även köpt lite nytt till hemmet så att vi får lite julligt och fint...Idag ska Ida och jag städa och baka lussebullar,en mugg med glögg måste vi ha!

Jag är otroligt trött fortfarande,tung och jobbigt att komma igång klockan är snart ett på eftermiddan och jag har inte ens kommit igång med mer än att jag druckit ett par koppar kaffe!Jag är glad åt att jag har lite lust att göra nåt det gäller bara att få i gång kroppen...
Det här är en jobbig årstid också men jag vet inte riktigt om det den kommande julen eller rent generellt mitt mående som gör att jag känner mig lite nere och ledsen stundvis!Hursom så ser jag framemot den kommande julen och att få fira jul med barnen och barnbarnet,familjen börjar så sakta att växa sig större.Saknade och att fira jul med mamma,pappa och mina bröder kommer säkert alltid att finnas där,mamma och pappa hade varit 70 och 72 år mina bröder 44 och 47 år i år,ingen ålder på nån av dom och jag blir riktigt arg och ledsen att jag ska behöva vara så hårt drabbad,det sägs att allt har en mening,hmmm jag undrar,till vilken mening.....

Dom här veckorna har bara rusat iväg...
Mycket har hänt och en del med mitt mående också det har varit väldigt blandat.
Nu märks det väldigt tydligt när jag mår bra och när jag mår dåligt och det ser jag som framsteg.
Jag har varit på knytisdans,kvällen var så rolig det var inte många danser jag satt och inte ville jag nobba nån heller som bjöd upp men dom sista danserna jag dansade var jag helt slut och önskade att dansen skulle ta slut men jag kämpade på för det är ju så roligt att dansa!Vila gjorde jag nästa en hel vecka på det,jag var helt slut och utmattad orkade inte göra så mycket annat än vila men det var det värt.
Helgen efter hade jag piggat på mig och vi var bara hemma och tog det lugnt pysslade med lite hemsysslor som blivit eftersatt.För första gången på evigheter,minns inte när som jag kände att jag hade energi,nu menar jag positiv energi att jag var inspirerad att pyssla lite hemma och att  jag tyckte det var roligt,för första gången så kände jag den inre glädjen,den äkta.Jag känner mig så glad att jag får känna av den igen och jag ska njuta av varje stund det är så,för vem vet hur länge den varar!
Mitt gamla jag gör sig påmind av att jag rusar lätt iväg i både tanke och handling,jag vill så mycket och som tur är har jag en man och en dotter som bromsar mig för jag märker inte själv att jag stressar och skyndar mig och små springer,bokstavligt talat!!!Jag är duktig på att ta pauser för trött blir jag och jag är väldigt trött på dagarna fortfarande men lusten och energin har jag.

Jag hade möte med min chef och nya kocken på jobbet,vi planerade in lite besökstider och bestämde min första arbetsträningsvecka som ska börja den 7januari,jag hoppas att allt ska gå bra men jag tar ingenting i förskott,tänker inte ens tanken hur jag tror att den första veckan ska bli,det tar jag då.
Kocken var en man i min ålder och verkade väldigt lugn och sansad och det är nog bra på våran arbetsplats!

Varit på mammografi och passade på att julhandla,det var väldigt lugnt och väldigt skönt jag strosade i min takt och fick mycket klart!

En väldigt bra vecka börjar gå mot sitt slut och jag kan bara önska att mitt nuvarande mående består även om jag inte mår riktigt bra så är jag väldigt nöjd för hur det är just nu!

Veckan som gått har jag varit på två möten den första var på arbetsförmedlingen ihop med min handläggare på försäkringskassan!Jag ville ha ett möte med arbetsförmedlingen för att få veta vad det fanns för möjligheter om jag inte klarade av att arbeta på mitt ordinarie arbete i skolköket!På arbetsförmedlingen blir jag inskriven 29 mars och då tar dom över mig.Vi pratade lite löst om olika varianter om arbetsträning,kurser men det var mest bara löst prat då vi inte vet hur allt kommer att bli men lite fick jag veta och jag känner så här efteråt att det löser sig och arbetsförmedlingen har lite lösare regler vad gäller arbetsträning än vad försäkringskassan har!

Andra mötet var på företagshälsovården med min doktor,arbetsgivare,personalchef och f.kassan.
Slutbedömning från Epm hade inte kommit så det var mycket prat om mitt mående och jag hade berättat på det första mötet att jag sökt hjälp för min egen del i en självhjälpsgrupp och att vi skulle vänta på svar från epm om dom skrivit att jag behöver ytterligare hjälp med samtal av nåt slag och min doktor var mera inne på att skriva en remiss till psyk där dom har hjälp till dom som är traumatiserade men det får vänta tills vi vet vad epm säger i sin bedömning.Jag läste mina gamla inlägg och upptäckte att i januari ska jag tillbaka till epm på en uppföljning för att se om jag behöver ytterligare hjälp.Det ska jag ringa och höra med min sjuksköterska där på måndag och då ringer jag min doktor så får vi se hur det blir.Mycket lösa bollar i luften just nu men ett beslut kom vi fram till iaf.Jag blir fortsatt helt sjukskriven till 31Januari-13.7:de januari-13 ska jag börja arbetsträna 25% av min fulla anställningstid.Jag ska ha ett möte min chef och planera in hur och vilka tider jag ska arbetsträna.Det känns jättebra och jag ber till gudarna att det ska gå bra och att jag ska må så pass bra då att jag klarar av det.Tänk att må så pass bra att jag orkar jobba och tänk bara den dagen när jag får en riktig lön!!!

På båda möterna blev jag ledsen men bara när vi pratade om mitt mående och jag berättade att jag inte var frisk nog att börja arbetsträna.Jag berättade att jag känner att jag skulle vilja ha ha lite samtalshjälp att få prata med nån men det kan bara vara så att det här får jag jobba med själv och att den måste få ta den tid det tar och där är jag inte riktigt än även om jag kommit en bra bit på väg.Jag är mycket starkare jag är mera bestämd i många saker och det poängterade min chef och det känns bra att höra och så är det ju!Jag är helt bestämd med mitt mål och det är att inte bli sjuk igen och jag vill ha ett fungerande liv både privat och yrkesmässigt!Sen kanske jag inte klarar av att jobba full tid men en del större del av det iaf.Det vore helt fantastiskt.Jag känner mig så positiv inför framtiden och är övertygad att det kommer att bli bra på ett eller annat sätt!

Idag är det en bra dag,solen skiner ute och jag borde gå ut och få lite sol på mig men jag ska ta itu med hemmet som blivit eftersatt då slipper Micke ta det när han kommer hem från jobbet.När Ida kommit från skolan så tar vi oss en tur till kyrkogården och tänder lite ljus.Handla lite gott till kvällen!
Baka pizza till middag och när jag gjort allt som jag planerat är jag trött och slut!Kan hända att det bara blir hälften av sakerna gjorda men det får vi se.Kroppen får bestämma.

Har varit på andra healingen och den var inte så intensiv som den första.Tog en lång stund innan jag kunde vara närvarande,tankarna fladdrade lite hit och dit.Min högra arm började krampa eller kanske var det musklerna som drog ihop sig,svårt att säga.Kroppen tröcks ihop och det kändes som jag satt som ett S i stolen,nacken spändes och tröcks ihop.Väldigt svårt att sätta ord på hur det kändes men ungefär så här var det!Hade träningsvärk i armen,haft lite huvudvärk och på kvällen fick jag ont i halsen men det vet jag inte om det hade ett samband.
Lite ny energi eller lust att göra lite har jag fått.Min trötthet och utmattning sitter i men jag har haft lust att pyssla lite här hemma!

Jag gråter lite då och då och känner mig ledsen,tankarna som kommer till mig försöker jag behålla och  bemöta för att kunna sörja.Jag tillåter mig att känna och det är befriande!Man är uppfostrad att man ska kämpa och inte grubbla.Det finns så mycket okunskap hos oss människor,tänk om nån bara hade förståt eller sagt till mig att man behöver och måste sörja om nån bara hade sagt till mig att prata om det,älta förlusterna.Jag har nog inte heller velat"belasta"mina vänner med mitt ältande och med åren och tiden har jag fått ännu svårare att prata om känslor och min sorg!Många gånger har jag även märkt att människor inte vill höra,dom törs inte fråga hur jag mår eller så frågar folk sådär av ren vana hur det är men väldigt sällan är det nån som är redo att lyssna och det har också gjort att jag inte säger nåt...Jag önskar att man pratade mer om döden att man började redan i skolan för ingen kommer undan alla kommer att drabbas av sorg nångång...

Healing!

Min känsla av ensamhet sitter kvar så jag har anmält mig till en ny självhjälpsgrupp och jag träffade Yvonne i måndags,vi pratade lite och jag jag fick fylla i en anmälan så vi får se hur länge det dröjer innan jag kan börja i en!

Igår var jag hos en tjej som utbildar sig hos Terry Evens i mediumskap och healind.Jag fick healing!
Jag hade inga som helst förväntningar eller önskningar jag försökte nollställa mig och slappna av innan.Jag fick sätta mig i en bekväm stol med några böcker under fötterna för som vanligt nådde jag inte ner till golvet!Hon satt på skön musik och jag fick blunda,hon sa ingenting på hela tiden och det fick hon inte heller(för Terry)Det var lite svårt i början att koppla av,jag undrade och funderade lite på vad som skulle ske.Efter en stund blev jag kall på baksidan av nacken hela vägen från ena axeln till den andra,högra benet började krampa på konstigt vis,kramperna fortsatte upp i beckenet upp i magen,bröstet och hela vägen upp i huvudet ansiktet förvred sig i en okontrolerad kramp allt kom inifrån,det jag närmast kan förklara det med så är det som en krystvärk,men absolut inte samma smärta men känsla av våg som sköljer genom kroppen och det kände att det var nåt som skulle ut, lite läskigt var det allt,min andning blev lite häftigare och oregelbunden.Krampen klingade av sakta och jag blev alldeles svettig om händerna och ögonen tårfylldes men jag grät inte!Kroppens muskler ryckte lite och jag tror att jag visste var hon var med sina händer utan att jag tittade och hon rörde aldrig vid mig.När hon var klar lämnade hon mig ensam en stund och jag satt lugnt och blundade ville inte riktigt öppna ögonen.När jag sen satt och körde hem kändes min vänstra arm helt slapp som om jag tappat all kraft i den!Om en vecka ska jag tillbaka till henne och jag kan hoppas att det kan hjälpa mig,att jag kan bli av med lite ilska och sorg som jag bär inom mig....

Jag vet inte vad det egentligen är eller varför jag känner som jag gör!
Jag känner mig så ensam och övergiven som om ingen bryr sig om mig...Önskade att nån bara kunde titta mig i ögonen och ärligt fråga hur jag mår eller hur jag har det,hur det går för mig.
Här om dan så ringde en vän och undrade hur jag har det och jag började berätta att jag varit nere och ledsen några dagar,aha säger hon men hon tänkte mer på hur min man mådde!!!!Och det kan man väl undra men jag blev så ledsen att hon inte var intresserad av mig eller hon hade väl bara kunnat lyssna och vänta till jag berättat klart
Vänner har jag men dom flesta har väl fullt upp med sitt,jag blir så glad när nån hör av sig till mig men då handlar det mest om att ses och gå ut och göra nåt roligt och det vill jag också att dom gör.
Jag har varit sjukskriven så länge nu att dom flesta har blivit vana att jag är hemma och tänker inte på att jag kanske behöver en vän som orkar lyssna eller nån vän som vill ha mig gråtande på sin axel!Man kan tycka att det är väl bara att ringa en vän men det gör man inte och jag vet inte heller vem jag skulle kunna ringa.
Men men det går bra att sitta här ensam och gråta också,fan vad bitter jag låter men det kanske jag är.....

Min doktor och min chef vill att jag ska gå till jobbet och hälsa på och det kan jag väl men jag har inte haft nån som helst lust till det och kommer inte att göra det förräns jag är tvungen,jag har alltid varit så jäkla plikttrogen och alltid gjort mitt bästa men nu har jag börjat tänka om,det är jag som är viktigast och jag kommer att lägga net all min energi på att bli frisk.Inte när andra tycker att nu är du så frisk att du kan börja jobba jag kommer att vara så noga med att lyssna på min kropp och mitt mående,vara sjuk även när jag inte har feber eller nåt annat som bevisar att jag bör vara hemma.Mitt mående syns inte utanpå.Dom här dagarna som är så eländiga vill jag inte ens kliva upp ur sängen jag känner direkt när jag vaknar att idag är det en dålig dag,jag drar täcket om mig och somnar om och vill inte kliva upp...
Jag är så ledsen och tårarna rinner och det får dom göra för jag tycker synd om mig själv och jag orkar inte skärpa mig och det ska jag inte göra heller det måste komma ut och en dag är tårarna slut.....

Sorgen har kommit till mig och för andra gången på många år har jag känt mig riktigt ledsen och jag  har gråtit hejdlöst...Grät igår så ögonen var alldeles svullna,vet inte vad som fick mig att börja gråta men det bara kommer,låg först i soffan och grät sen kom Ida hem och jag la mig i min säng och tittade på film och grät.Fortfarande idag är jag tung i bröstet och har en liten klump i halsen,när jag vaknade idag var jag helt slut i kroppen så jag låg länge i min varma och sköna vattensäng innan jag gick upp!På epm har jag fått förklarat att det är så här det ska vara och det är inte konstigt att jag kan börja gråta helt utan förvarning,jag sörjer och jag har många sorger att bearbeta,hur länge det kommer att ta vet ingen men jag förstår nu att jag måste låta det komma och inte streta emot som jag gjort i alla år.En dag har jag sörjt klart och när den dagen kommer märker jag det säkert.

En förlust,ett dödsfall,trauma eller vad det nu kan vara för jobbigt man får genomlida så vanligtvis så går det några år eller flera år i mellan och man hinner återhämta sig och sörja klart men i mitt fall så har jag aldrig hunnit sörja och många har sagt till mig både på arbetet och vänner och bekanta att det är bra att komma igång och arbeta så fort som möjligt man ska inte bli sittande hemma och grubbla.....
Det jag vet idag så skulle jag nog varit sjukskriven länge och fått hjälp efter att min mamma dog,hennes sjukdomsbild och hennes död var så otroligt jobbig!Ett år senare så tog min bror sitt liv,efter det så gick jag och pratade men det räckte inte och hon kunde inte hjälpa mig mer och inte visste jag heller vart jag skulle vända mig men jag jobbade och försökte gå vidare i livet för att sen krascha helt ett halvår senare....Tårarna bränner bakom ögonlocken och jag tillåter mig att sörja!

Som vanligt tar det flera dagar innan jag har piggnat till men i slutet av förra veckan på torsdagen var jag så pass pigg att jag åkte och handlade med Ida när hon kom hem från skolan,min bilkörning var knackig eller man kan säga inte så bra,missade att köra när jag hade grönt ljus men solen låg på och jag såg inte,höll på att köra in i en lastbil vid McDonalds,det kom bilar från alla håll och jag tappade fokus eller nåt men det gick bra.Jag fick motorstopp!!!Men vi hade roligt i bilen Ida och jag vi skrattade gott åt allt.Det var kanelbullensdag så det blev några bullar också och efter att vi handlat  åkte vi till Jennie och fika!
Det är alltid roligt och komma till butiken och se allt fint hon gjort!

I helgen har vi varit hemma,vi tog en tur till Köping med PV:n i lördags och igår sov jag riktigt länge nästan till klockan ett tillbringade dagen inne trots att det var fint väder jag var trött och tog det lugnt,tvättade bara ett par maskiner tvätt och lagade middag!

Måndagar brukar vara sköna dagar,tid för vila och återhämtning men idag är jag är inte alls så trött som jag vanligtvis är på måndagar!Idag ska jag ta och vika lite tvätt sen kommer Annika på fika och vi ska prata bort lite tid:)Det är länge sen vi träffades!Städa Tildes rum har jag tänkt att göra idag men det får vi se hur jag orkar när Annika åkt hem,annars så gör jag det en annan dag....

Måndag morgon kl.9 hade jag tid på Epm för ett"avslutningsmöte"
Jag tog med mig Micke.Vi pratade om hur det gott för mig hur jag upplevt behandlingen.
Ångersten har blivit mycket mindre,jag mår bättre men är inte helt frisk,när den dagen kommer är det ingen som vet,mitt tillfrisknande pågår hela tiden även om jag inte får nån behandlig nu.Har en ny tid om ca fyra månader för att se hur det går för mig om jag behöver ytterligare hjälp eller inte!Det känns skönt att vara"klar"på Epm men bara för att jag nu ska få lite tid för vila.Det har tagit otroligt mycket kraft att åka till Västerås några gånger i veckan.Jag har varit helt slut men jag har gjort ett jätte jobb med mig själv och jag har varit som ett läskpapper som min sjukgynast sa:)Jag har gått in med 100% för att ta emot hjälpen jag blivit erbjuden,jag har sett det här som min enda chans att bli frisk att få hjälp med mina trumatiska upplevelser och hjälp med att börja sörja.Just nu känns det lite som jag har tagit nåt kliv bakåt,jag har varit riktigt trött så att både igår och förrgår har jag sovit på soffan på eftermiddan.Jag har inte sovit på soffan på länge men det kanske har varit lite mycket som gjort mig så otroligt trött.Det är den här förlamande tröttheten som jag tycker är så jobbig men en dag kanske jag kan göra nåt utan att det kostar....

Helgen gick förbi i all hast...
Kopparbergsmarknad i husvagn med goda vänner och som har blivit en trevlig sed!
Vi kom dit ganska tidigt på eftermiddan och vi fick våran plats,stora delar var avstängt för att det hade bildats små"sjöar"av allt regnande!
Fredagskvällen som brukligt är det en promenad ner till tivolit,spela lite på chokladhjul och vissa åker karusell!
Kvällen avslutades i puben med lite gott att dricka!
Lördagen så sov jag länge,som vanligt.Regnade till och från hela dagen!Gick lite på marknaden ensam,skönt för då går jag i min takt och tittar på det jag vill och inte behöver ta hänsyn till andra,jag har blivit duktig på att kunna koppla bort vad som sker runt mig men blir det lite trångt får jag lite små panik och går därifrån!

Mot kvällningen gjorde vi sällskap med våra vänner och gick lite på marknaden.Micke fick telefon att Ida blivit påkörd av en släpkärra!!!Panik och vi rusade dit,mitt hjärta bultade,stressen och rädslan steg    allt möjligt och ingenting for genom mitt huvud innan vi kom fram.Det blev en tur till akuten i Lindesberg,jag stannade kvar i husvagnen,på knappt en timme var dom tillbaka och ingenting var brutet,bara inre blödning i vaden.Skönt!
Vi åkte hem sent på söndag eftermiddag,Fredrika hade flyttat under helgen och vi var nyfikna och åkte och titta på nya lägenheten.Där var det full aktivitet med att plocka upp grejer...Försökte hjälpa till men jag gjorde ingen större nytta,irrade bara runt och visste varken ut eller in,var jag skulle ställa grejer så det var lugnast att vi åkte hem!

Har vaknat till och från hela morgonen,jag frös så det var skönt att kura in sig i duntäcket och ligga kvar och jag låg kvar till elva tiden innan jag gick upp,en rätt vanlig tid för mig att gå upp.Kroppen mår bättre idag,jag har ont i högra sidan i nacken idag annars så småmolar det och hugger till lite då och då inte så farligt och jag är inte så utmattad och trött idag så det blir bättre för varje dag.


Toa besök,en kopp kaffe och tidningen, med det så kröp jag ner i soffan!Jag ska försöka att ta det lite lugnt idag,ska gå med lite grejer till husvagnen som ska packas inför helgens campingtur till Kopparbergsmarknad med goda vänner vilket jag sett framemot länge,bara umgås med familjen och bästa vännerna.Jag behöver handla lite och ikväll är det tjejkväll i stan som jag hemskt gärna vill gå på och det ska jag har jag tänkt,har aldrig varit på det och det är säkert riktigt mysigt!Givetvis ska Bellisblommor och Jennie få ett besök....

Ja men nu fattar jag ingenting!!!
Hur kan jag fortfarande vara så trött och slut...Det brukar ge sig efter nån dag men nu är jag inne på 4:de dagen och känner mig fortfarande riktigt trött och utmattad!Kanske har det varit lite mycket sista tiden,det här är första veckan på länge som min kalender är tom!!!Jag måste som vanligt analysera och klura ut vad som gjort mig trött och utslagen.Ärligt talat så trodde jag faktist att jag har blivit bättre och att jag inte skulle bli liggandes som jag varit nu...Oron för höstens inplanerade arbetsträning finns där även om jag har bestämt mig för att ta dagen som den kommer så är det lätt att tankarna går dit och att jag börjar tänka på en massa praktiska saker.Oro att allt ska gå för snabbt,oro att bli sjuk igen.Fan,fan och fan säger jag bara,jag vill inte,jag vill bli frisk nu,jag är så jäkla trött på att vara trött,slut,utmattad och att ha ont överallt i kroppen....

Psykist mår jag mycket bättre,jag har fått en fantastisk bra hjälp på Epm.Nu har det blivit så att huvudet vill mer än kroppen orkar.Jag skulle vilja gå och traska i skogen,jag har lite möbler som väntar att få lite färg,nya köksgardiner som ska hängas upp,jag vill träffa mina vänner jag inte träffat på evigheter.Idag känner jag mig irriterad,sur och nästan lite arg över hur jag har det!Jag ligger här i soffan med datorn i knät som jag gjort dom senaste dagarna,roat mig med att titta på tv,tittat på repriser på datorn,skickat iväg lite tävlingsbidrag via datorn,lagt lite bud,tur att datorn finns,den håller mig lite social,jag kan hålla mig underrättad om vad som händer utanför hemmet och jag har mina vänner på facebook....Men nu är det så här och jag får gilla läget vare sig jag vill eller ej!

Kalas och bakslag!!!

Jag har mått skapligt ett tag nu,ja förrutom att jag är trött men det är jag som bekant mest hela tiden,psykist har jag mått bättre och värken i kroppen har varit bättre en tid, men nu har jag ett bakslag igen.

I torsdags fyllde våran yngsta"unge"tretton år!Vi hade bara ett litet kalas då för henne,Jennie med familj och Fredrika kom på middag.På fredan hade Ida ledigt från skolan och vi hade gett henne en shoppingdag i present så Ida och jag åkte till Västerås och shoppade på eftermiddan,handla på IcaMaxi till släktkalaset vi skulle ha på lördan.På lördan sov jag länge men var skapligt pigg och alla hjälptes åt att fixa till kalaset,Micke städade och dukade,Ida gjorde tårtor och jag fixade maten.Jag tog många pauser och vilade mellan varven.Stressad och irriterad blir jag när vi håller på och Ida blir irriterad på mig,så jag försökte hålla mig undan medans hon var i köket.

Alla Berggrens kom vi blev totalt 18 med barn,stojigt,stimmigt och jättetrevligt var det,jag var glad och kände mig piggare än jag varit på evigheter.Men igår när jag vaknade så kände jag direkt i kroppen att jag var helt slut,kroppen värkte,stel och svullen och fruktansvärt trött!!!Idag kunde jag inte ligga kvar i sängen,ont lite här och där,jag vände och vred mig och försökte att sova vidare för jag är så trött men till slut så kom jag ur sängen.Jag har gjort lite övningar och försökt att få igång kroppen..... F_n jag trodde faktist att det hade vänt nu,att jag inte skulle bli så här trött och stel och inte ha så ont i kroppen,jag har ont i knäna,fötterna,fingrarna,ryggen nacken och axlarna att värken blivit lindrigare.Jag var så glad i lördags och hela släkten var glada tror jag för min skull,min svärmor sa till mig att hon var så glad att se mig så pigg...Bara gilla läget och acceptera att det nog inte är det sista bakslaget heller.... 

Oviss framtid!!!

Det är mycket funderande just nu...
Möten som ska planeras in,möten som är planerade,hur ska jag gå vidare efter jag är klar på Epm.
Avslutningsmöte på Epm är inplanerad,möte på Mälarhälsan också inplanerad och nu ska möte med min handläggare på försäkringskassan och en en ny handläggare på arbetsförmedlingen planeras in!Känner oro och har ångerst(rädsla)hur det ska bli och hur det ska gå för mig att gå tillbaka till jobbet och om jag klarar av det eller inte.Jag ska göra mitt yttersta att inte bli sjuk igen det är en rädsla jag har för jag vet att jag alltid ska göra mitt bästa och göra ett bra arbete.Jag vill tillbaka i arbetslivet om det blir mitt nuvarande jobb eller nåt annat det kan bara framtiden visa .Rädsla och oro över vad jag istället ska göra,om det inte fungerar att gå tillbaka till jobbet.Jag fyller femtio år nästa år,vem vill satsa på mig!!!Men jag har femton år till i arbetslivet!Jag vill må bra,göra rätt för mig så länge jag har kvar till pensionen och för att sen vara en pigg och kry pensionär.

Jag står mitt i ett vägskäl,vet inte hur framtiden ser ut vilken väg jag ska ta,Orolig och rädd,visst det är jag men av erfarenhet i livet så vet jag att efter varje val i livet jag tvingats att göra så har det alltid blivit nåt bra av det.Det som inte blivit bra har jag fått förändra och ta ett nytt kliv på en annan väg så har det mesta löst sig till det bästa!Jag försöker tänka så även den här gången,jag vill bli trygg i vardagen,trygg i arbetslivet och få ett lugnt och fridfullt liv!

Rehab.möte

I går kl.9.30 hade jag möte i på företagshälsovården med doktor Björn från Epm,doktor Jaques på företagshälsovården,Petra som är personalchef och Eva som är kostchef.Kristina från försäkringskassan kunde inte närvara så henne ska jag ringa här under eftermiddan.

Björn förklarade och berättade hur det gått för mig på Epm och att det har gått väldigt bra då jag var starkt traumatiserad när jag började där.Vi pratade och resonerade lite runt hur vi ska fortsätta om jag under hösten ska börja arbetsträna på mitt jobb på Malma,om jag ville det eller inte eller om jag tror att jag klarar det med tanke på värken jag har och stressen!Pensionering nämdes men det är helt uteslutet.Jag valde att ge mitt gamla arbete en chans för jag vet inte om jag klarar det eller inte! Mina dagar är helt slut 29/3-13på f-kassan och för att slippa bli inskriven på arbetsförmedlingen så ska jag börja arbetsträna och för att så småningom börja jobba.Jag har till i slutet av mars på mig men om jag inte skulle klara av att återgå till mitt gamla arbete blir jag i första hand ett omplaseringsfall men just nu fanns det inget lämpligt arbete inom kommun till mig om det skulle bli så.I slutet av mars blir jag isåfall inskriven på Arbetsförmedlingen och då får vi titta på vad jag ska kunna göra istället!

Av all den här informationen känner jag det väldigt dubbelt,jag är glad att jag börjar se slutet på den här resan jag ser en ljusning...Samtidigt är jag orolig om hur det ska gå med arbetet för jag vill tillbaka till arbetslivet det har varit mitt mål hela tiden och jag har jobbat mycket hårt med mig själv för att komma hit jag är idag men jag är inte redo att börja jobba än känns det som!Små steg i taget och jag kommer att nå mitt mål!Vart jag än hamnar i arbetslivet.

Jag blev sjukskriven till den 11nov,den 8nov har vi ett nytt möte då jag är klar på Epm.

Nu ska jag bara försöka att fokusera på mitt fortsatta arbete med mig själv och försöka att inte tänka så mycket på framtiden vilket är lättare sagt än gjort.

Kl.15 hade jag tid hos Ingela på Epm för lite avslappning och massage,ljuvligt skönt som vanligt har fått bra tips av henne för min ångerst och hur jag ska hantera den när den kommer!

Märktes igår kväll att det varit en händelserik dag,jag var lite irriterad och ville bara ha lugn och tyst runt mig.Jättetrött och ont i kroppen,värker lite här och där!Fötterna är nästan alltid värst....

Jag har sovit många timmar i natt,ja eller som jag är van att göra,sömnen har inte ändrats sig,sover några timmar sen börjar det,jag vaknar somnar om drömmer och vaknar och så fortsätter det...Idag är jag så trött och jag känner mig stel och svullen,fingrarna värker,ländryggen och fötterna likaså...Men jag ser ett ljus någonstans där borta....

Mardrömmar!!!

Fy vilka mardrömmar jag haft i natt.Jag har varit riktigt arg i drömmarna,varit i slagsmål,osams med Micke!!!Nästan alltid i drömmarna så befinner jag mig på nån semester med mycket folk både kompisar och okända.Inatt så var jag på nån semester igen,vattnet och stranden var som det är utomlands men runtomkring så är jag i Sverige.Micke var full och struntade i mig,han ville sätta upp världens största tält för två dagar,jag tyckte det var onödigt,vissa höll med mig och vissa hjälpe Micke att sätta upp tältet.Jag blev uppbjuden att dansa men när vi kom till dansbanan så var det paus,när orkestern började spela igen hade min kavaljer bjudit upp en annan!!!Jag kände mig så ensam i drömmen och känslan sitter kvar fortfarande.Jag gick längst stranden och tittade när barn lekte och fiskade,jag var så arg och upprörd.Drömmen slutade med att jag åkte hem ensam.....

På grund drömmen känner jag av lite ångerst igen,känslan av ensamhet.Tankarna går i att det inte är många i min omgivning som bryr sig om hur jag mår eller hur det går för mig,några vänner som bryr sig har jag,några släktningar på min sida har jag inte men dom har jag nog skrämt iväg innan jag visste att jag var sjuk,har alltid haft lätt att prata och säga vad jag tycker.Har en faster som har stått mig nära  inte ens hon har ringt mig på två år!Just nu känner jag mig ensam,ledsen och besviken....

Ångersten har släppt taget om mig,även om jag vet att det inte är nåt att vara rädd för eller att oroa sig för så är det lite obehagligt.Har fått lite tips av sjukgymnasten vad jag ska göra när ångersten kommer.Försöka fokusera på andningen,ta djupa andetag och blåsa ut,eller titta ut på nåt inte tänka på ångersten.Den här gången höll ångersten i sig i flera dagar.Kanske är det lite oro för framtiden,hur länge blir jag sjukskriven,vilken blir min fortsatta behandling eller vill dom att jag ska ut och arbetsträna!!!Jag känner mig inte redo att arbetsträna än,även om det skulle vara min högsta önskan,då är jag nästan frisk när jag kommit så långt.....

Idag är det måndag igen och jag njuter av ensamheten och tystnaden.Helgen har varit fantastisk skön.Micke och jag i husvagnen i kloten.Jag har sovit länge och många timmar,lagat mat i muurikkan,haft en liten kräftskiva,bara vi två <3 Spelat lite spel.Gått i skogen och plockat svamp!En fridfull helg....

Efter en period av att bara koncentrera mig på mitt och min behandling så har jag rehabmöte framför mig,pratade även med min handläggare på försäkringskassan.Om sex månader är mina sjukdagar tydligen helt slut,vet inte riktigt vad det innebär och jag känner att jag orkar inte lägga nå större energi på det just nu,jag har bestämt och är bestämd att jag är viktigast och att bli frisk.Att arbeta kommer i tredje hand,först jag,sen familjelivet....Jag ser framemot mötet nästa vecka och vad vidare planen blir för mig,hur det än är så känner jag oro av att inte veta!Så länge man vet vad man har att förhålla sig till,känns ju tryggt och lugnt!

Jag är så trött och slut men det är inge nytt,har varit tisdag och onsdag på Epm den här veckan,igår skjutsade jag Ida till tandläkaren.Bara dom tre tiderna under en vecka tar otroligt mycket kraft.Märks tydligt efter att varit "ledig"några veckor under sommaren.

Jag har inte avbokat en enda tid på Epm och jag har kört dit själv varje gång!Jag är en väldigt envis och driftig person,har varit lite rädd att om jag börjar be om skjuts så blir det en vana och att jag sen inte törs köra själv!Ibland har det varit lite läskigt att köra själv,köra om lastbilar vet jag att jag ibland tyckte var otäckt att köra om men nu är det länge sen,det går riktigt bra att köra bilen själv.Det var även länge sen jag fick blackout och inte visste vart jag var på väg,det är det allra läskigaste när man kör bil,helt plötsligt vet man inte vart man är på väg har hänt att jag fått stanna bilen och vänta tills jag kommit på det!!!

Senast idag fick jag höra:Du ser riktigt pigg ut och fin!!!Oh,jag blir så trött på folk,det är ju bara mitt yttre och jag försöker att se fin och fräsch ut när jag ska iväg på nåt om det så är doktorn eller vänner jag ska träffa eller om jag bara ska handla så tittar jag mig i spegeln,målar mig lite och fixar håret.Jag vet inte men jag blir inte glad av att människor tycker jag ser "frisk"ut för så känner jag mig inte och det stämmer inte överens med vad jag känner.Att jag klippt en ny frisyr och jag får höra att den passar mig och klär mig,det gör mig glad!Jag ska inte haka upp mig på det men det gör mig lite stressad och så vet jag så väl att det är nog bara ovetande människor som uttalar sig eller så tror dom att jag blir glad av det,jaja vilket som,så syns det inte utåt att man mår dåligt inuti.....
                             
                                                   
                                                               Mina ögon kan glittra
                                                               Mina läppar kan le
                                                               Men sorgen i mitt hjärta
                                                               Kan ingen se    
                       
                               

Ja nu är allt som vanligt igen om man nu kan säga så!Efter att varit skapligt pigg har jag den här veckan varit helt slut och utmattad.I fredags var jag på en jättetrevlig kräftskiva med glada och trevliga vänner.Det var länge sen jag skrattade så mycket,så här flera dagar senare när jag tänker på kvällen så småler jag!Men det kostar att ha roligt och det vet jag så väl men det är det värt,jag behöver inte göra någonting dom närmaste dagarna efteråt.Vännerna och familjen vet om det och jag har lärt mig det och jag accepterar att det är så och jag blir inte irriterad eller frustrerad längre det är bara att gilla läget att det är så här det är just nu!Jag var helt slut lördag,söndag och måndag,igår började jag bli lite piggare så jag lagade iallafall middag:)Ihelgen bodde vi hos vänner i Tuna i våran husvagn,vädret var jättefint och jag låg hela lördagen i en solstol med en filt och tittade ut över vattnet,det var så fint,lugnt och fridfullt,underbart att kunna umgås så kravlöst som vi gör.Söndagen var vädret sämre och jag hade sovit riktigt illa på natten och klev inte upp förräns långt in på eftermiddan!Helgen avslutades med lite mat och kräftor.Måndagen tillbringade jag i soffan och inte hade jag nån aptit heller,Micke och Ida lagade pastasallad men jag ville inte ha nåt,tog lite ost och kex senare på kvällen men det går ingen nöd på mig,har liksom lite att ta av så...Hihi:)

Min första vecka efter "semestern"har gått i en rasande fart!Har mått bra,(i mina mått mätt )den här veckan och det är jag glad för och att spyket håller sig i en jämn nivå.Trött och slut är jag,men det är jag hela tiden så det är det jag lider mest av just nu.Värken finns där och den snurrar runt i kroppen och dom ömma punkterna likaså.Jag har lärt mig leva med det eller blivit van jag vet inte men just nu så gör det inte så mycket och jag lider inte av det så hemskt mycket!
I tisdags hade jag ett besök med Christina på Epm,vi pratade om hur sommaren varit och hur jag mått.
På onsdagen var det Ingelas tur att få ett besök av mig,jag fick börja med att rita en bild av mig själv,hur jag såg mig själv just då.Fick lägga mig på rygg och göra lite avslappning,träna svanken och timmen avslutades med massage.Blir härligt avslappnad och lugn av stunden med Ingela.Idag är det fredag och jag tycker att det är skönt,känns som jag skulle ha jobbat hela veckan,väldigt konstigt men så känns det.För övrigt under veckan har jag tvättat lite,haft Tilde hos mig,hon är så go och lättsam att ha:)Varit till en granne och fikat.Har även varit en tur till stan och hämtade mina nya glasögon och solglasögon,jag blev riktigt nöjd med båda!Idag kopplar vi på husvagnen och åker och umgås med goda vänner under helgen...

Händelserik vecka!

Senaste veckan har varit bra,knappt jag vågar säga det men jag njuter och försöker ta vara på dom dagarna.Förra veckan var jag äntligen hos optikern och beställde nya glasögon.Synen hade blivit lite sämre och det kanske förklarar att jag allt oftare sätter upp dom på huvudet,inte när jag ska läsa för då ser jag ingenting!!!Varit till Jennies butik,tänk om man kunde få börja jobba där en dag eller iallafall kanske börja arbetsträna där,men det är ett tag dit och mycket kan ändras efter vägen så jag tar en dag i taget.Varit med Ida och köpt skor inför skolstarten,hon är så uppmärksam och go.Vi hade vänner här i lördags,vi bastade badade i poolen,eller tog ett dopp ska jag väl ärligt säga.Sen blev det janssonsfrestelse,sill och potatis till middag,lite dans inpå småtimmarna.En tur till svampskogen blev det igår sen hem stekte några ägg till mackor kokade kaffe och tog oss en tur till bilträffen i Kungsör med fina PV:n,det var en varm och fin kväll.Jag är väldigt trött men så länge psyket håller sig någolunda jämt är jag nöjd,jag kan sitta och vila mellan varven och det är så skönt att familjen inte reagerar längre.Jag vilar när jag måste och så har jag väl själv hittat en bra balans!Nästa vecka börjar jag på EPM igen efter lite"semester",det ska bli skönt.

Jag tar dagen som den kommer och planerar inte så mycket i förväg men det märks tydligt att jag inte mår bra,jag hatar när jag blir stressad så blir jag otålig och sur och tvär somnär vi var häromkvällen till Åsby vilt&chark och skulle köpa lite kött,Ida bubblade och ville att vi först skulle gå och kolla på deras kaniner men vi tyckte att det gör vi sen,vi var där för att köpa kött i första hand.Vi gick in i den mysiga butiken jag försökte kocentrera mig på att läsa skyltar på vad dom hade att erbjuda,jag blev snabbt stressad,sur och tvär.Ibland misströstar jag och undrar om den dagen nångång ska komma och jag ska kunna tänka och göra två saker samtidigt eller att det ska kunna vara lite rörigt runt mig utan att jag reagerar negativt.Så jobba,nej inte än på ett tag.....

Tung dag idag!

Känner mig deppig och nere idag och jag funderar när jag ska orka en dag utan att det kostar....kroppen är tung och det värker lite här och där en molnande värk som rör sig i kroppen ett tecken på att jag hållit på för mycket eller stått för mycket,bena och fötterna är tunga och värker,känns som jag sprungit ett lopp,blir så ledsen över hur jag har det hur jag mår men jobbigast är det att inte försöka visa utåt hur det egentligen är hur jag egentligen mår,ja eller det kanske finns endast några få som jag kan visa och tala om för.Här hemma vill jag inte visa för mycket för jag vet att dom börjar tassa på tå för mig och det vill jag absolut inte!Snart börjar skolan och då får jag lite mer egentid vilket jag tyvärr måste ha för att orka...Tycker ändå när jag tittar bakåt på sommaren att den i stora hela varit bra,haft några riktigt dåliga dagar när jag mått dåligt,vi har varit borta en hel del och det är klart att det kostar på mitt mående...Nu ser jag framemot hösten,om två veckor börjar jag behandlingarna igen på EPM,Ida har börjat skolan Micke jobbar och man kan kura ner sig i soffan med gott samvete och jag kan koncentrera mig på mig själv mera igen...Har en klump i halsen,känner att tårarna bränner bakom ögonlocken och jag kan bara konstatera att bearbetningen har börjat och en dag kan jag förlåta allt jag varit med om och att få börja må bra igen.

Hela mitt vuxna liv har jag kämpat med livet och livshändelser.
Nitton år gammal träffade jag Peter med sitt missbruksproblem.
Tjugotvå år gammal körde min äldsta lillebror av vägen med sin mc och blev förlamad.
Två år senare blev min pappa hjärtsjuk...93 skildes jag och Peter,min bror hittades död hemma i sin lägenhet av mina föräldrar.98 dog min pappa efter lång tid som hjärtsjuk.Mamma dog 09.Marko hittade vi -10 efter att han tagit sitt liv....När jag tittar tillbaka så har livet varit hårt och orättvist mot mig och jag kan undra vad har allt för en mening,jag blir så ledsen och jag blir så förbannad och jag undrar hur länge ska jag orka kämpa,jag har ständigt en rädsla att nåt ska hända och jag vill att naturen ska ta hand om alla att man i tur och ordning ska komma till andra sidan,ja men så är det ju inte och jag har förståt och fått erfara att världen är inte rättvis men en dag kanske lyckan ler mot mig.....

Jag upptäcker att det gått två veckor sen jag skrev nåt i min blogg....Veckorna har varit intensiva,fem dagar i Sunne sen åkte vi bara hem och sov en natt hemma packade om lite och vidare ner till Ullared,två intensiva shoppingdagar med mycket folk,första dagen var det besöksrekord på Gekås otroliga 24 500!!!Igår kväll kom droppen som fick min bägare att rinna över...Jag vet om att jag är jättejobbig,när jag mår sämre så ser jag bara fel hos andra,jag försöker hela tiden att behärska mig,jag anstränger mig hela tiden för att det inte ska märkas eller synas.Låg i min säng i min ensamhet och bara grät och tårarna bränner fortfarande innanför ögonlocken,vet egentligen inte varför men allt känns bara sådär skitjobbigt.Familjen tror att jag är sur på dom men så är det ju  inte det är bara så att jag orkar inte hålla skenet uppe just nu,Vi har bott i husvagnen över en vecka nu,åtta dagar så kanske är det därför,det blir trångt och det blir intensivt.Det går över det vet jag,för det är varken roligt för mig eller familjen.

Jag har mått bättre ett tag nu och vi har haft trevligt på semestern.Jag tror fortfarande att jag är på bättringsvägen och har ett stort hopp om att jag inte ska falla ner i det mörka hålet,men den kommer oavsett jag vill eller ej!Vill bara egentligen sitta  min ensamhet eller ligga i sängen i fosterställning och sova bort tiden,vakna och må bättre,umgås och ha trevligt med mina nära och kära.
Jag borde ha lärt mig att uppfatta signalerna som min kropp signalerar,kroppen är fantastisk om man lyssnar på den,jag hade inte behövt hamna i hålet igen om jag bara hade lyssnat på min kropp,jag har hjärtklappning är otålig jag svettas och är otroligt stressad och sur.....Jag hade behövt vila och återhämta mig lite men jag ville ju också åka på semester och därför lyssnade jag inte på min kropp!!!

"Semester"

Ligger i husvagnen på Liens camping och jag är så trött,första dagarna på semestern har varit bra men jag önskade att jag vore pigg och orkade aktivera mig lite mer men är det semester så är det och då ska man ta det lugnt och vila men det är ju det jag gör mest hela tiden annars också:))Solen skiner ute och jag borde kliva upp och sätta mig ute i det vackra vädret men jag är så trött och kroppen orkar inte riktigt att kliva upp....Kroppen mår hyfsat bra och jag har ingen värk.Igår tog jag på mig gummistövlarna och gick en promenad med Vectra,hittade en del kartareller  som jag plockade men jädrans vad ont i fötterna jag fick det var bara att vända och gå hemåt igen...Nu ska jag kliva upp,ta mig en kopp kaffe och sätta mig ute i det fina vädret.....

Livet med Peter!

I fredags hade jag tid hos Björn.Vi skulle arbeta med mitt liv med Peter.Jag hade skrivit ner enstaka ord som beskrev honom.När jag fått ner orden på papper så såg jag att han var verkligen svart eller vit,det fanns ingenting som var nåt mittemellan.Tex han var snäll och elak,kärleksfull och hatande......Jag ska inte gå djupare inpå hur vårat liv var,med hänsyn till hans nära som kanske följer min blogg.När jag var nitton år träffade jag Peter en kille som såg bra ut som var trevlig och som var uppvaktande.Vi blev snabbt förälskade  och allt rullade på snabbt.Jag såg en tendens till att han drack lite för mycket men vi var så unga och jag trodde att som med dom flesta att när man lekt av sig så lugnar nog han också ner sig.Vi flyttade ihop,han ringde varje dag från jobbet och kollade om jag kommit hem från mitt jobb,det såg jag bara som en kärlekshandling men mycket senare förstod jag att det var svartsjuka och kontrollbehov!!!Jag blev gravid,vi köpte hus och Jennie föddes...Peter lugnade inte ner sig,snarare så blev det värre,han hittade på anledningar för att komma ut och festa,då var han oftast borta en hel helg.Han ville inte ta ansvar och ha Jennie ensam om jag skulle göra nåt och då var det bra att jag hade mamma och svärmor som ställde upp.Många år senare förstod jag sambandet,varför Peter inte mådde bra,varför han flydde in i spritens och drogernas värld.Det är så tragiskt och det är så ledsamt.Peter var en underbar man och vi hade ett bra liv i dom perioderna han mådde bra.Men jag orkade inte leva ett sådant liv och jag accepterade inte alkoholen och drogerna,så vi skildes-93 efter tolv år tillsammans.

Skönt att känna sig lite piggare ett tag igen...Igår var det besök hos sjukgymnasten igen och det är så skönt och det känns så lyxit att få vara hos henne.Vi började med avslappning så jag kommer ner i varv,kroppsdel för kroppsdel.Jag får känna efter hur kroppen känns och vi avslutade med massage,ansiktet,axlarna,fötterna ,vaderna och smalbenen fick välbehövlig omgång med hjälp av Ingelas händer och taggboll.Igår var nog första gången som jag kände att jag kunde koppla av lite och njuta,inte fullt ut men lite....

Trött och ledsen!

Jisses så trött man kan vara,kan sova massor men man måste förflytta sig lite så man inte får liggsår:)Från sängen till soffan!Igår hade jag tid hos sjukgymnasten Ingela och jag fick lära mig var dom ömma punkterna i ansiktet sitter och jag hade ont i hela ansiktet så ansiktsmassage är ett måste och det kan jag göra själv,riktigt skönt!Fick massage i nacken och där är jag stenhård men hon lyckades mjuka upp lite grann,inte konstigt att jag varit yr,lite ibland...Som sagt så är jag väldigt trött och ledsen,utåt kan jag tänka mig att andra i familjen uppfattar mig som irriterad,stirrig och sur,när jag blir ensam som häromdan när jag vattnade ärtorna ute så blev jag väldigt ledsen,jag tänker mycket på mamma,pappa och mina bröder.Jag känner mig så ensam och för första gången saknar jag dom enormt,jag har nog aldrig tillåtit mig att sörja och sakna dom,jag har bara körit på och tänkt att så här blev det för mig och livet går vidare!Tårarna trillar ner för kinden och jag längtar efter mamma och pappa,känner mig så liten,och jag önskar att jag kunde få en tröstande kram <3<3<3

Slut på midsommar!!!

Dagarna går i en rasande fart och midsommaren är slut för i år!
Kan summera helgen med att jag  haft väldigt trevligt med familjen och trivits väldigt bra på Smednäsets camping.Träffat trevliga människor,jag har bastat och tagit ett dopp i sjön.Ätit midsommarmat och jordgubbstårta,vi har grillat och varit på dansbanan i dagarna tre.Vi har bokat plats till nästa års midsommarfirande men vi kommer säkert att återvända  en helg innan det.

Det är söndagkväll och jag ligger i min säng i husvagnen,det är lungt och fridfullt enda jag hör är glada skratt,några barn som stojjar och har rolig.Jag mår rättså bra men har haft lite jobbigt med att jag inte klarar av stressen,jag kan göra en sak och är det nån som vill nåt innan jag är klar så blir det kaos och jag blir otroligt stirrig.Det går bra nu när jag förklarat för dom stora barnen att det är så och jag vill inte bara sitta,jag vill också göra någonting......Jag häller upp ett glas vin,sätter mig i solstolen och tittar på flickorna som spelar badminton.Älskade ungar.....

Så trött!

Vilken turbulent vecka...Ingen vila alls känns som jag arbetat heltid plus lite till!!! Tisdag hade jag tid hos Christina på Epm,vi pratade om hur det gick och jag fick fylla i ett par papper om mitt mående och Christina räknade ut att jag mådde ungefär likadant som för en månad sen,men det är ju så att jag har inte bara mig att fokusera på utan livet och händelser påverkar mig och jag har räknat med att det kommer att ta tid...

Onsdag morgon vaknade jag med öronvärk igen och nu är det en ny kur med pencellin.Kl.11 hade jag tid hos Björn och idag skulle vi ha arbetat med mitt liv med Peter,riktigt så blev det inte.Vi pratade om mina flickor och deras mående.att jag skaffade barn med honom.Jag ska förlåta mig själv och att jag gjorde så gott jag kunde jag visste jag inte bättre,att det skulle påverka dom i livet.Jag förlåter mig själv för det och jag är verkligen glad och stolt mamma till mina flickor,jag visste inte bättre och gjorde så gott jag kunde!
Tre timmars ledigt och sen hade jag tid hos Ingela och jag var så stressad när jag kom till henne.Jag hade varit och handlat mat,självklart åkte jag på en kontroll i butiken,klockan tickade och jag kom ett par minuter för sent.Fick varva ner med lite avslappningsövningar och sen avslutade hon med att ge massage av käke och nacke,riktigt skönt och verkligen välbehövligt....Jag är så trött,en skön midsommmar har jag framför mig,bo i husvagnen,umgås med alla barnen och barnbarnet.Vila och bara vara.....

Ännu en sen kväll och jag sitter ensam i soffan med bara skenet från datorn,jag är inte trött men jag borde gå lägga mig och sova.Natten som var sov jag nästan inget alls bara slumra till och från.Jag oroar mig så jag går i bitar snart!När jag hela tiden har nån att oroa mig för känns det som mitt eget tillfrisknande sackar efter.Jag vill bli frisk och jag tänker inte sabba min chans pga andra.Egoistiskt kanske men så känner jag.Jag försöker hela tiden säga till mig själv att alla tar ansvar för sitt eget liv och mående men det går inte att sluta tänka och bry sig.Jag har tid hos Christina på EPM imorgon och tur det för jag känner att jag måste ha nån att prata med.Det här är en av många gånger jag önskar att jag hade en mamma eller pappa att ringa till som kunde ge mig lite tröst,förstå mig och tycka lite synd om mig och att få känna sig liten,att få vara pappas flicka en stund.....

Längtar efter semester!

                                       
                                           Måste lägga ut en bild på dessa fantastiska blommor
                                           som växer på träden i Thailand och jag längtar dit till
                                           solen,värmen och människorna.Där får man en total
                                           avkoppling,ingen stress,bara ligga och njuta hela dagarna!
                                           Snart kommer jag att återvända dit,alldeles snart,hoppas
                                           jag.......
                                         
                                         

Öroninflamation!

Vaknade idag med örvärk och nästan genast förstod jag att det var öroninflamation men som dom flesta så väntade jag iallafall en stund om det skulle ge sig men jag ringde vårdcentralen och fick en tid tio minuter senare!:)Träffa doktorn,väntade fem minuter och receptet fanns att hämta ut på apoteket.Snabbt och smidigt!:)Är väldigt trött och känns som jag har feber men det har jag trott förrut också och när jag tagit tempen så visar den ingen feber.Att lida av utmattning påminner mycket om att vara sjuk med feber,man är öm i huden och har en influensa liknande värk i kroppen,så är det för mig men,idag är det värre än vanligt.....

8:de Juni

Andra behandlingen hos Björn och vi skulle jobba med dagen vi hittade Marko.
Jag har skrivit om den dagen här på bloggen tidigare så det går jag inte in på närmare här.
Vi pratade om självmord och att det är oacceptabelt och jag kommer aldrig att acceptera vad Marko gjorde men jag kan förlåta honom!Jag hade en dröm för några månader sen som jag haft med mig och tänkt mycket på....
Jag var på en tillställning med mycket människor,jag satt på en bänk längst med ena väggen och framför mig stod ett långbord fullt med folk,rätt var det var så fick jag se Marko som satt vid bordet och våra blickar möttes,Marko såg rädd ut när han fick syn på mig och jag blev arg.Jag gick fram till honom och sa tyst men med en bestämd röst:Du följer med mig!Vi gick ut och jag undrade vad han höll på med varför han låtsades vara död och sen bara dyka upp igen,helt plötsligt så stod vi på kyrkogården och jag berättade att vi hade begravit honom och jag undrade vem som hade hängt i källartrappan en docka eller?Jag var så frustrerad och undrade var han varit hela den här tiden,Marko han var lugn och berättade att han bodde i en stuga vid stranden långt bort där var det lugnt och skönt och att han hade det bra nu.Drömmen var så verklig!
Björn tyckte att min dröm var mer en andlig dröm än en vanlig och så har jag också kännt.Drömmen har gett mig ett lugn och en förklaring att han har det bra nu,hur det än är,spelar inte det nån roll men jag tror att det är så.....Vi pratade om Markos barn,Julia och Inez,jag ska skriva ner om vem Marko var,hur rolig och fantastisk pappa han var och en dag ska jag med stolthet berätta om honom för dom.
Till nästa gång fick jag en läxa att skriva om mitt liv med Peter och  jag vet inte riktigt vad jag känner inför det.Det är väl dax att göra ett avslut med den delen av mitt liv.

Idag är en ny dag och kroppen värker fortfarande efter lördagskvällen!Kroppen är tung och trött,det värker i nacken,svanken höfterna,vänstra knät,fötterna och fingrarna.Jag har inga som helst problem med att sova,men jag önskade att jag kunde sova i ett streck och vakna utvilad,inatt har jag vaknat hur många gånger som helst,som alla andra nätter,drömt massor men jag somnar om utan problem.Inatt har jag drömt om mamma igen,pappa och Marko var med i drömmen.Jag var arg på mamma,jag ville att hon skulle se mig och bekräfta mig säga att jag var bra,pappa iaktog oss utan att lägga sig i,Marko försökte lugna mig,minns inte vad han sa.Senaste tiden har jag drömt mycket om mamma och nästan alltid är jag arg på henne men hon är inte arg på mig,hon bara ignorerar mig.Allt utspelar sig alltid på Vargheden,där jag växte upp som barn....

Ovanlig och en lugn känsla har infunnit sig i min kropp som jag inte riktigt känner igen,jag är ledsen men samtidigt tillfreds med mitt inre!
Jag hoppas att det kan hålla i sig ett tag framöver...
Igår var vi med vänner på Ögir,vi åt mat och rockade till Mean Thore,dom var precis så bra som jag mindes dom.Roligt att man träffade många gamla vänner också.
Idag är en dag med värk i hela min kropp och trött är jag men det får vara så och det visste jag innan att det skulle bli så!

Känner mig fortfarande tagen efter besöket hos Björn på EPM.Han är en väldigt mjuk,sympatisk och rar person och jag kände mig avslappnad och trygg med honom.
Vi började behandlingen med att jag fick tänka på en händelse i min barndom runt ett matbord och direkt kom jag tänka på mormors kök i finland.Jag fick följa Björns fingrar som gick fram och tillbaka och sen blunda och tänka på den händelsen.Jag var nog runt tre,fyra år gammal,satt i köket hos mormor.Jag satt och väntade med bar överkropp och barfota att mamma och mormor skulle ge mig mat,jag blev ledsen och längtade efter dom,mormor satt sig på min vänstra sida och mamma på min högra och tröstade mig...Så liten jag kände mig och med den tryggheten med mig har jag klarat mig rätt bra ändå trots alla svårigheter och orättvisor jag varit med om!Den bilden har jag kvar på näthinnan och känslan om trygghet som jag upplevde som barn!Just nu känner jag mig lite deppig och ledsen,samtidigt lite lättad!Jag fick en liten text av Björn som jag fick läsa högt till mig själv och som jag ska läsa lite då och då till mig!

Att använda ögonen mot sig själv på ett kärleksfullt sätt
Jag älskar dig
Jag respekterar dig
Jag förstår dig i allt och förlåter dig det du burit i livet som inte är ditt

När jag satte mig i bilen och skulle åka hem,kom tårarna,
när jag körde på E18 på väg hem kom tårarna:
Hela dagen har tårarna bränt bakom ögonlocken och jag förstår att prosessen har börjat.....

Hade tid hos sjukgymnasten Ingela i går,en väldigt lugn och rar person.Jag känner mig så omhändertagen av människor som bryr sig om mig,hur jag mår och som vill hjälpa mig!

Vi började med att samtala om min värk,jag fick rita en bild av mig själv...Inte så lätt men jag lät pennan bestämma och tänkte mig inte för innan,utan bara ritade.

Jag fick lägga mig på rygg på golvet och försöka slappna av.Vi gjorde avslappningsövningar från fötterna upp till huvudet.Jag fick konsentrera mig på andningen med händerna på magen,inte så lätt!Tankarna fladdrade iväg några gånger.Det ska jag försöka att göra en gång om dagen,idag gjorde jag det i sängen innan jag gick upp och hoppas att jag kan göra det varje dag.Timmen avslutades med att hon gav mig bollmassage på ryggen med en taggig boll och det var skönt...Jag kände mig lite gladare när jag åkte därifrån som dom andra dagarna så visst har prosessen börjat i mig.Jag drömmer jättemycket varje natt,det tillhör också bearbetningen med allt man varit med om,drömmarna handlar mycket om  dom som inte finns hos mig längre,jag är ute och reser mycket,jag är arg i drömmarna,nästan alltid är det nån som inte finns här på jorden som är med i drömmarna!Det är ingenting som följer med mig på dagarna,visst kommer jag ihåg många drömmar men jag lider inte av dom på dagarna....

I går var jag andra gången på EPM och hos Christina,hon är så rar och lättsam person,hon berättade för mig att hon ska gå i pension!!!Oj,tänkte jag och min första tanke var:är hon så gammal:)sen kom oron att ska jag behöva byta sjuksköterska men så var inte fallet,som tur är ska hon fortsätta jobba med patienterna hon har.

Vi jämförde mitt mående i november och nu.Förra veckan fick jag fylla i några papper som Christina sammanställde,det mesta var sig likt förutom ångersten som har blivit bättre och det känner jag också.

Jag tog upp att jag tycker mig må bättre,det går inte i en bergochdalbana hela tiden utan det är mera en rak linje,det är nog snarare så att jag hittat vägar hur jag ska hantera vardagen och livet för att kunna fungera någolunda bra.Depressionen och utmattningen ligger på samma.Hon talade om att många patienter som hon möter är den som är driftig och så är ju jag med och jag saknar den delen av mig,jag tänker och planerar men tanke till handling är ett jättetungt kliv att ta,där tar det stopp!Jag har upptäckt att det går bra att planera och boka in saker om jag kan göra det i soffan med datorn.Blommorna jag handlade i helgen står kvar på altanen och väntar att bli planterade!!!

Vi pratade om glädje,den inre glädjen man känner,hur det bubblar i en,glädjen man känner inför nåt roligt man ska göra...Den saknar jag,den finns inte,jag bara vet vad jag tycker är roligt,det är svårt att förklara och svårt att sätta ord på känslor.

Första behandlingsdagen!

Dagen började ju bra,hann sola lite innan det var dax att göra sig i ordning för att åka till Västerås.När jag var klar så fick jag för mig att kolla upp tiden en gång till och visst var det fel tid,jag skulle vara där kl.15 och inte kl.14 som jag hade fått för mig!!!Jag klädde av mig och satt mig i solen igen sen var det bara att duscha och klä sig igen.Jag hade mitt första träff med sjuksköterskan Christina en väldigt rar person.Hon la ut en massa bilder och jag fick välja ut max två stycken bilder från dåtid,nutid och framtid...Det gjorde jag rätt snabbt,jag bara fastnade för bilderna och kunde inte byta ut dom fast jag försökte!Dom två första bilderna jag tog föreställde ett barn som stod och körde bil,jätteglad,den andra bilden föreställde en elefant som satt med ryggen uttåt en liten flicka satt på en stol lutad mot elefanten,bilden såg så härlig och trygg ut och det var väl min barndom och jag tänkte på min pappa när jag såg bilden!Barnet vid ratten var säkert jag,lycklig!Nutidens bilder jag plockade föreställde ett bäbis som stod i en boxningsring lutad mot snörena runt ringen med världens största och tyngsta boxningshandskar och det beskrev så bra hur jag känner mig idag,så tung!Andra bilden föreställde ett fängelsegaller med ett ben och en arm utanför,det beskrev jag att jag vill bryta mig loss och bli fri från allt tungt,det känns som jag sitter fast!Framtidens bilder:En arbetande man som låg och dinglade med ena benet utanför,högt,högt upp på en bjälke,säkert ett skyskrapsbygge.Christina skrattade till när jag plockade den bilden och sa du verkar då inte vara höjdrädd,Jo!det är jag,och ändå plockade jag den bilden men han såg så härligt avslappnad ut och trygg,han var inte rädd att ramla ner.Andra bilden föreställde ett par som dansade jitterbugg  på 40-talet,den föreställde att jag vill,att livet ska gå som en dans och jag ska känna mig lätt och full av energi!Tänk så lätt det var att sätta ord på vad man känner och på känslor när man har bilder till hjälp!!!Bilderna ska jag göra om ett år igen,det ska bli spännande och se vad jag plockar då.Vi satt och samtalade lite om bilderna innan jag fick fylla i lite papper om mitt mående idag.Sen hade timmen gått och första mötet var slut!

Nu ska mitt liv vända.....

Igår var jag på möte med berörd personal på EPM,jag hade med mig Fredrika och det kändes skönt!
Fick information om hur behandlingen ska gå till.Personalen är helt gudomlig man känner att dom verkligen bryr sig och vill hjälpa mig.Dom brydde sig även om Fredrika som satt med på mötet.Idag är första behandlingsdagen,jag ska träffa sjuksköterskan.Jag ska skriva mer ingående hur behandlingarna går till vart efter att jag varit där!Planen är tre månader med lite sommaruppehåll, sista datumet blir då i oktober innan jag ska vara klar.Men om jag förstod dom rätt som kommer det att kanske ta ytterligare ett år innan jag bearbetat mina sorger.....Jag har en stor förhoppning att kunna återgå till ett vanligt liv, kunna och orka göra vad jag vill.Jobba,motionera umgås med barn,barnbarn och vänner!

Äntligen.....

Idag ringde sjuksköterskan Christina från EPM.Jag hinner börja och gå ungefär halva första fasen innan semestrarna börjar.Första träffen blir tisdagen 22maj med Christina,läkaren Björn,sjukgymnasten och psykologen,det blir nog bara information första gången,vet att jag ska tillbaka på onsdagen och fredagen.
En stor lättnad känner jag att äntligen få börja,lite rädd också för jag vet att traumalösningsbehandlingen är att man går tillbaka till trauman man upplevt....Jag har en stor förhoppning att kunna leva någorlunda normalt liv när jag är klar,vägen kommer att vara lång och krokig....

Jag var på läkarbesök förra veckan på torsdagen.Blev sjukskriven till den sista september,jag tittade på sjukskrivningen och sa till doktorn att då har jag varit sjukskriven två år!!!!Helt otroligt och jag som trodde efter första läkarbesöket att jag är tillbaka på jobbet efter en månad med lite vila och medicin,idag kan jag titta tillbaka på den här tiden så mår jag bättre psykist men det är ju tack vare antidepressiva medicinen annars så är allt annat som det var när jag blev sjukskriven det har inte hänt nåt,känns som jag står och stampar på samma ställe och jag är så jäkla less på det!Doktorn trodde inte att jag kommer att få börja min behandling på EPM förrän efter sommaren,jag som varit så säker att jag skulle få börja nu på våren,att jag skulle hunnit göra klart fas ett i min behandlingsplan.Bara att ställa om sig igen,jag tror och är övertygad om att jag kommer bli så gott som helt frisk,ett litet oros moln har jag och det är att fibromyalgin ska hinna utvecklas mer och att värken jag har idag ska bli värre.Värken jag har klarar jag av,tar en värktablett ibland,inte ofta men när jag vet tex att jag ska vara och röra mig mycket!Jag lider mest av utmattningen och det är den som är jobbigast,att ständigt vara trött och slut i kroppen..Ibland när jag ser människor ute eller på tv så tänker jag:Hur orkar dom hålla på!!!!!Vi var på årliga kryssningen med vänner i valborg,vi hade så roligt på resan men allt går lättare när man druckit vin,men en sak som jag upptäckte det var att jag orkade nätt och jämt dansa två danser efter varandra,på slutet av andra dansen började jag tappa takten,benen blev så tunga,fick anstränga mig för att hänga med,jag hoppas att det bara var nåt tillfälligt.....

Nästan en vecka sen jag skrev nåt och så ska det vara,jag skriver om jag känner behov av det!
Må bra perioden håller i sig och ingen är gladare än jag :) Ja,trött är jag som vanligt.....
Senaste veckan har varit händelserik,haft Tilde här några dagar,lakritsmässa i Stockholm,föreläsning på EPM i Västerås,lunch och lite shopping med Annika,läkarbesök,fika hos Helena.Som sagt mår huvudet rätt bra bara kroppen som inte hänger med.Då börjar det genast snurra en massa jag skulle vilja göra och jag har bokat och planerat in lite inför sommaren.Hos doktorn idag så blev jag fortsatt sjukskriven till sista september,har då varit sjukskriven i två år,inte klokt!!!!Väntar fortfarande att få börja behandlingen på EPM,blir nog inte innan semestern,hade hoppats så att jag hunnit göra steg ett,traumalösningen på tre månader innan sommaren......

En bra vecka!!!

Jag har mått riktigt bra den här veckan,ja,eller så bra som jag kan må,psykiskt.Tröttheten är det värsta och trött är jag hela tiden,tänk att en dag vara pigg och då menar jag pigg,att kroppen orkar stå upp och att inte behöva pausa hela tiden för att orka!Vilken lycka när den dagen kommer.Vi pratade om det här om kvällen vid middagsbordet och lite läskigt att varken Micke eller Ida mindes hur jag var innan jag blev sjuk,jag fick påminna dom,jag hade jättemycket energi,ville göra saker,var aktiv,motionerade nästan veckans alla dagar, i våran familj så var jag den drivande och den som planerade.....I veckan som gått har jag varit med Fredrika till Örebro,hon hade ett läkarbesök och sen åkte vi ut till Marieberg för lite shopping:)jag handlade rätt mycket till mig själv och var nöjd med inköpen,lite nytt till våren.Tilde har jag haft här i två dagar,hon ger mig så mycket glädje och hon är så lätt att ha men idag får hon åka hem,nu behöver jag lite vila och återhämtning....

Fjortonde april ännu en årsdag,flickornas pappa gick bort för ett år sen under dramatiska omständigheter och helt oväntat.Vi hade varit skilda i arton år,låter väldigt lång tid men på nåt sett blev den tiden väldigt kort när han gick bort.Det är väl så, har man barn ihop så har man för alltid ett band som knyter en samman även om vi inte hade så mycket kontakt.Peter ringde ibland,ibland nykter och ibland onykter men bara så lite onykter att jag nätt och jämt hörde det!Sista gången han ringde varade vårat samtal längre än vanligt,vi pratade ut med varandra om hur allting blev.Han var mannen jag blev djupt förälskad i en gång i tiden han var mannen jag valde att skaffa barn med och till slut valde jag även att gifta mig med honom.....Tyvärr så slutade vårat äktenskap i skilsmässa när han valde alkoholen och drogerna före mig och flickorna,jag kunde inte acceptera att han missbrukade och kom och gick lite som han tyckte!

Sådärja.....

Det tog drygt en vecka att "kravla"sig upp den här gången!!!Ja,jag tycker att det är ett rättså bra förklarat kortfattat.Nu får jag försöka att hålla näsan ovanför vattenytan så länge det går!Har varit riktigt dålig sista tiden,började känna igår att jag blev piggare,jag tog reda på lite tvätt,vilade,städade lite på toaletten,vilade sådär får jag hålla på ,känner att när jag gjort ett ryck måste jag vila.Jag är inte lika irriterad och frustrerad över att det är så här,har väl accepterat att jag inte orkar hålla på som jag gjort,det är bara att gilla läget....Jag gick upp halv nio idag och det vet inte jag när jag senast gjort,frivilligt.Även om kroppen är trött så känns ögonen pigga och dom dagarna har jag lärt mig att ta vara på.Idag ska jag träffa en vän i Köping,eventuellt träffa Jennie och kanske åka med svärsonen och titta på en husvagn i Västerås.Innan jag åker hem ska jag handla inför helgen!Misstänker att sen är jag rätt slut och trött, men nöjd efter en bra dag....

Premiärtur med husvagnen!

Vid fyra tiden natten till långfredan vaknade jag av att jag hade ont och var jättelös i magen,och så fortsatte resten av morgonen,när jag precis hade somnat så var det dags igen och inte hann jag ner på toaletten i tid!!!!Magen och tarmarna har jag fel på också och det är en följd av oro och stress...Dom dagarna måste jag ha nära till toaletten eller veta att det finns en toalett nära!
Jag gick upp vid 11-tiden för vi skulle åka iväg med husvagnen,men jag blev soffliggande,ont i magen,känningar av magkatarr och helt utmattad.Micke fick ensam springa med grejer till husvagnen,han tyckte att vi kunde stanna hemma men jag protesterade för det spelar ingen roll om jag ligger i vagnen eller hemma!!!När vi väl kom iväg hade klockan hunnit bli kvart över två men vi var snart framme i Riddarhyttan och Liens camping,när Micke kopplat av vagnen så la jag mig direkt och vilade i några timmar....Idag mår jag bättre igen och det är skönt, jag ligger kvar i sängen och tar det lugnt.Ute skiner solen men jag hör att det blåser en del,jag kanske skulle sätta mig ute i solen en stund med en kaffekopp......Glad Påsk!

Påsk!!!

Idag har jag sovit väldigt länge....
Mår jätte dåligt,vill egentligen krypa ner i sängen igen och sova bort dom här dåliga dagarna!

Påsken står för dörren men den struntar jag i,orkar inte med alla dom kraven,det får bli som det blir!Vi tar husvagnen och åker iväg,kanske att det känns lättare att komma bort lite och byta miljö,jag vet inte,iallafall så minskar alla måsten,i husvagnen kan man inte göra så mycket och inte ha en massa främmande eller åka bort på middagar!!!Just nu så är jag glad att vi bestämde att vi åker bort i påsk!Igår var jag till graven och skulle göra lite påskfint med påskliljor och panseer,men det var hårt i jorden och det gick inte att gräva,städade upp lite iallafall,fick ta med mig panseerna hem igen,påskliljorna fick stå kvar i krukorna på graven.Gjorde iordning en kruka med påskliljor och panseerna och ställde på trappan här hemma,det blev fint,i köket bytte jag duk och ställde fram en påskskål med lite godis!Det är vad jag gjort till påsk och så får det vara..

Ångerst..........

Ångersten håller ett fast grepp om mig...
Har en del att oroa mig för,som jag inte kan släppa taget om!
Senaste dagarna har jag kämpat hela tiden för att hålla mig någorlunda lugn och att inte vara otrevlig i tonen eller låta sur,har försökt att hålla mig sysselsatt,tv:n är på och jag sitter med datorn i knät när jag inte orkat vara uppe.Tilde har varit hos oss i helgen och hon kan verkligen få en att glömma tråkigheter och tankar som snurrar runt!Idag har jag varit liggande i soffan hela dagen med en stryp känsla och en klump i halsen och tung i bröstet....Men när Micke kom hem så hjälptes vi åt att städa,till middag idag blev det bara spagetti.Ibland blir jag så sugen på bara spagetti med lite ketchup...

29 Mars!!!

Idag är det två år sen Marko valde att avsluta sitt liv....
För två år sen var det måndag påskveckan,det var en tidig påsk 2010!
På onsdagen före skärtorsdagen,hade jag bestämt träff med mina flickor,vi skulle träffas och påskhandla ihop i Köping efter jobbet!Efteråt följde flickorna med mig hem,vi lagade mat och åt en sen middag,klockan var ca kvart över åtta,vi satt fortfarande kvar vid middagsbordet när telefonen ringde.Micke fick resa sig och svara,det var grannen till Marko som undrade om vi träffat eller pratat med Marko dom senaste dagarna,grannen tyckte att det såg lite skumt ut i huset,tv:n stod på men för övrigt hade det varit mörkt i ett par dagar,bilen hade stått lika länge i carporten!Micke och jag åkte ner till huset och lät ingen av flickorna att följa med,vi ville åka själva.Mycket riktigt när vi kom fram stod bilen i carporten och huset va mörkt,Micke fick gå före och låsa upp,jag tordes inte och fick en sån rädsla och oro att nåt hänt honom....Vi gick in,letade i vardagsrummet,alla sovrummen och sist gick jag in i köket och fick se hans plånbok och snusdosa på köksbordet,då förstod jag genast att nåt hänt honom,jag blev otroligt stressad och nästan skrek åt Micke att gå ner i källaren och leta,jag tordes inte gå ner där.Rätt snart ropade Micke att jag inte skulle komma ner....Jag minns fortfarande hur allt bara rasade,jag blev så förbannad,förtvivlad och rasande,slängde ner mig på golvet och bara skrek med Mickes armar runt mig och hur han försökte att hindra mig att inte gå dit!Micke hade hittat honom hängande i källartrappan och han hade hängt där i två dagar.......
Samma dag som pappa dog,efter att han varit hjärtsjuk i tolv år,undrar jag om Marko valde att ta sitt liv på pappas dödsdag medvetet eller om det bara var en slump att det blev på samma dag,Marko tog pappas död jätte hårt,även om han inte visade det så vet jag att det va så,han var alltid så positiv och glad,skämtade och skojade alltid både med vuxna och barn,alla älskade honom,men det var bara en mask utåt.Idag vet jag att han mådde jätte dåligt psykiskt och ingen förstod inte ens han själv!Efter att jag blev drabbad av utmattningsdepression så vet jag att han också hade det!Han sökte hjälp och det han trodde att han led av visade sig inte stämma,han kom en dag några månader innan han dog och talade om för mig att han var alkoholist,oj!!!var min första tanke,han sökte hjälp för det men så var det inte och då lade han ner det,han hade behövt antidepressiv medicin eller kanske bara samtalsterapi.Innan jag fick medicin drack jag ett eller två glas vin var och varannan kväll för att lugna min inte oro och att kunna somna,Marko gjorde också så,berättade han för mig.Han blev sjuk före mig och alla små problem blev för mycket för honom och han orkade inte kämpa mer!

Sorg och värk!!!!

Har haft ett par jobbiga dagar....
Oro för Jennies mående,sorg och saknad efter pappa och Marko,
vet inte riktigt vad det är jag mår så dåligt av egentligen,är nog en blandning av allt skulle jag tro.
Igår hade jag så ont i hela kroppen,jag klarade inte ens att sitta i soffan,fick lägga mig i min varma sköna vatten säng.Den hjälper nog mycket med både värmen och att den formar sig efter kroppen för idag när jag vaknade var värken borta,ja,tills jag gick upp iallafall,sen kommer värken smygande men inte alls som igår.....
Synd att vattensängen inte har bättre"rykte"den skulle alla ha,iallafall dom som har värk och ont i kroppen,jag kommer aldrig att skaffa mig nån annan säng,Jag har sovit i vattensäng snart i 20år,kortare stunder har jag haft"vanlig"säng men kommit fram till samma resultat....Köpte nyligen en ny"blåsa"7200kr.komplett med element och skydd för sängramen.Tycker att det är billigt och värd varje krona!!!

Efter att ha varit rätt pigg i en vecka,var det som att slå till mig med en klubba igår kväll vid 17-tiden...
Jag blev så trött och all ork är som bortblåst,i bena känns det som att jag varit och sprungit ett maratonlopp det pirrar och bubblar vet inte hur jag ska förklara det bäst,fötterna värker och gör ont när jag går,skinnet är ömt.Jag sover hur mycket som helst,gick och la mig vid  elva tiden igår kväll och Micke kom och väckte mig tolv,egentligen var hon ett,klockan skulle flyttas fram en timme i natt....Det märks så tydligt på mitt sätt att vara också,jag har inget tålamod,stressad,låter väldigt irriterad och arg,inget jag märker själv utan min familj brukar påpeka att jag ska svara vänligt och inte stressa!!!!Vi åkte till Västerås idag och vi skulle äta mat på Ikea,jag tyckte Micke stod i vägen och Ida satt sig inte tillräckligt snabbt så jag sa till henne att sätta sig,Ida är duktig att påpeka och säga till mig.Jag blir stressad och låter irriterad på rösten hur gärna jag än vill så har jag så svårt att behärska mig....

En bra dag!!!

Underbart att få vara rätt pigg och glad idag med,har umgåtts med familjen i Munktorp hela eftermiddan,vi grillade hamburgare medans Micke hjälpte Jennie att göra budget,kaffe och fruktsallad blev det efteråt!Tilde gör mig så lycklig och glad,att få umgås med sina barn och barnbarn är det mest fantastiska och att vi har en trygg och innerlig kärlek till varandra.....När vi kom hem vid halv sju,tog jag en promenad på ca tjugo minuter,det gick rätt bra och hade inte så ont i fötterna,knäna eller höften....Jag tar en dag i taget och imorgon är en annan dag!

Hemma!

Efter en veckas semester,bara lata sköna dagar.Kom hem i måndags natt,och har haft bra dagar hemma också,känt mig piggare och gladare men det kan vända när som helst,jag passar på att njuta av dom här bra dagarna.Ikväll följde jag med Micke på en promenad,skönt när det är så varmt ute om det inte hade varit att jag fick så ont i fötterna,jag fick ta en kortare runda men det blev iallafall ca 20min.Ont i fötterna knäna och höften gör mig lite orolig för tänk om värken aldrig går tillbaka,jag som älskar att promenera som motionsform och tänk om jag inte skulle kunna dansa,hemska tanke!!!Badhus är inte heller nåt bra alternativ för  jag tål inte kloret,annars tror jag att vattengympa skulle vara skonsamt.Men det är klart när jag blir frisk så kommer värken att släppa....Här kommer iallafall en bild på när jag dansade med en Italiensk reseledare i Egypten :)

Lägg till bildtext

En intensiv helg är till ända...
Har haft en väldigt bra helg,det har hänt mycket och jag har hållit på mycket!Det är länge sen jag haft en så här bra helg,där jag haft lite ork och lust att göra saker.Öppet hus i Tumbo husvagnar fick starta lördagen .Vidare  till Västerås för lite shopping.Alla barnen kom på mat till kvällen,vi hjälptes åt och lagade gyros,bakade pitabröd,rörigt men trevligt....Älskar att ha alla "ungar"hemma men sen är det rätt skönt när dom åker hem,måste jag erkänna!Idag har jag städat av lite och tvättat.Packar inför resan imorgon som tar mig till Egypten!Första gången som jag är borta från familjen i en hel vecka,jag kommer att njuta av lugnet,bara att få rå om mig själv!

Semester:)

Jag och Annika har bokat resa till Egypten och vi åker på måndag,snabba ryck när man ska resa med henne:)Hon vill så gärna att vi ska åka till Thailand, hon vet och respekterar att jag inte törs chansa att åka så långt bort och att vara borta så länge.Thailand är paradiset,underbart härligt men det får vänta tills jag är piggare och friskare.Då blev det Egypten som har lite varmt också.Vet att jag kan åka nu i mars innan jag ska börja mina behandlingar,ringde och pratade innan med EPM och för deras del fanns det inga hinder att jag inte skulle kunna åka och sjuksköterskan där tyckte att det skulle jag absolut göra, semestern beviljades även av försäkringskassan,ja eller dom beviljar om man har rätt till ersättning under semestern!En vecka på all inclusive hotell femtio meter ner till havet med korallrev,ska se och försöka mig på att snorkla igen,har inte klarat av det där med att andas!!!Annars så har jag bara cyklop och håller andan,då kan jag se lite fina fiskar hoppas jag,det ska vara fint vatten till bra snorkling precis utanför.Men det är inte därför jag åker dit,jag ska ligga i solen och bara lata mig,inga krav,äta och dricka gott.Har rest med Annika förrut och vi är rätt lika,vi planerar ihop och kommer bra överränns,jag vet att om jag inte orkar gå upp till frukost så gör inte det nåt utan hon går och äter själv.Jag är säker på att vi kommer att få en bra och skön semester.....