Sorgen har kommit till mig och för andra gången på många år har jag känt mig riktigt ledsen och jag  har gråtit hejdlöst...Grät igår så ögonen var alldeles svullna,vet inte vad som fick mig att börja gråta men det bara kommer,låg först i soffan och grät sen kom Ida hem och jag la mig i min säng och tittade på film och grät.Fortfarande idag är jag tung i bröstet och har en liten klump i halsen,när jag vaknade idag var jag helt slut i kroppen så jag låg länge i min varma och sköna vattensäng innan jag gick upp!På epm har jag fått förklarat att det är så här det ska vara och det är inte konstigt att jag kan börja gråta helt utan förvarning,jag sörjer och jag har många sorger att bearbeta,hur länge det kommer att ta vet ingen men jag förstår nu att jag måste låta det komma och inte streta emot som jag gjort i alla år.En dag har jag sörjt klart och när den dagen kommer märker jag det säkert.

En förlust,ett dödsfall,trauma eller vad det nu kan vara för jobbigt man får genomlida så vanligtvis så går det några år eller flera år i mellan och man hinner återhämta sig och sörja klart men i mitt fall så har jag aldrig hunnit sörja och många har sagt till mig både på arbetet och vänner och bekanta att det är bra att komma igång och arbeta så fort som möjligt man ska inte bli sittande hemma och grubbla.....
Det jag vet idag så skulle jag nog varit sjukskriven länge och fått hjälp efter att min mamma dog,hennes sjukdomsbild och hennes död var så otroligt jobbig!Ett år senare så tog min bror sitt liv,efter det så gick jag och pratade men det räckte inte och hon kunde inte hjälpa mig mer och inte visste jag heller vart jag skulle vända mig men jag jobbade och försökte gå vidare i livet för att sen krascha helt ett halvår senare....Tårarna bränner bakom ögonlocken och jag tillåter mig att sörja!