Det tjuter nå förskräckligt i öronen och i hela huvudet idag,riktigt öm i skinnet och armbågarna värker så jag kunde inte ligga kvar i sängen fast jag är otroligt trött och hade helst sovit vidare nån timme till!

Ute snöar det och det har kommit en hel del snö sen i går kväll.Jag ska snart hoppa in i duschen ett måste idag kan inte skjuta på det nån mer dag,det är också en baksida av att vara utmattad,jag struntar i min hygien för så länge jag inte behöver gå utanför dörren eller träffa nån så behöver jag inte duscha,känns det som.Innan jag blev sjuk duschade jag varje dag ofta två gånger,en gång efter jobbet och en gång efter träning!!!Det är som dagarna bara går och jag tänker inte på det eller jag kommer bara inte in i duschen,jag har läst att det är vanligt att man inte sköter sin hygien i min situation!Jag hör ofta att jag ser så fräsch ut och att det inte syns hur jag mår...Inte så konstigt för jag har duschat,fixat håret,sminkat mig och valt kläder med omsorg innan jag går utanför dörren.En vän frågade mig en gång om jag gör det för min eller andras skull,jag var inte riktigt ärlig mot henne men jag gör det för allas skull,för min och andras skull,jag behöver inte undra och tänka på om jag luktar illa när jag är bland folk!
Usch så hemskt det känns nu när jag skrivit om det,jag har handsvett och funderar om jag törs publicera det här inlägget!!!Jag får se det som att jag tagit ännu ett kliv i mitt accepterande,att så här är det...
När jag har duschat och gjort mig i ordning ska jag åka in till stan,planen är att jag tänkte titta in i nån butik om jag hittar nåt fint att ha på mig till helgens kryssning och om jag inte orkar det eller struntar i det så ska jag iallafall hälsa på Jennie i hennes blomsterbutik.Halv fyra ska jag på självhjälpsgruppen,har börjat i en ny för jag kände att jag var i behov av det och för att jag har ett behov av att prata och att inte känna mig ensam.

Jag ligger här i soffan och funderar på min arbetsträning som jag gjorde i januari.
Första åtta dagarna gick riktigt bra sen blev jag hemma och vilade,varje vecka var jag borta nån dag!
Jag kämpade och verkligen försökte och jag ville så gärna att det skulle fungera.Förra veckan var sista veckan och jag gick till jobbet måndag och tisdag och det var av ren och skär vilja.Symtomen har ökar för varje dag,tinnitus,värk i hela kroppen,öm i huden,irriterad,totalt utmattad,har inte ens orkat hålla upp mobilen när jag har spelat på den.Alla fysiska symptom gör att psyket blir sämre också.Gråter och är ledsen.

I torsdags hade jag rehabmöte med alla berörda,min doktor,F-kassan,arbetsgivare och personalchefen!Alla blev nog förvånade att det inte gått nå bra för mig förutom arbetsgivaren som jag pratat med varje gång jag blivit hemma från jobbet!
Min doktor var bestämd att jag inte ska fortsätta arbetsträna på mitt jobb och att jag ska vila nu i en månad så får vi se hur jag mår sen!Är sjukskriven till sista mars.
Nu ska arbetsgivaren pararellt med F-kassan se och hitta nåt jag kan jobba med,arbetgivaren ska se om det finns nåt ledig tjänst jag kan söka till och den ska jag visst ha förtur till!F-kassan och jag ska se om vi hittar nåt helt annat som jag skulle klara av att arbeta med..Bara en massa lösa trådar som gör mig orolig.Jag är så van att ha kontroll över mitt liv och brukar veta vad jag vill göra.Det här är en situation som jag inte har valt själv och jag är både ledsen,arg och lite bitter måste jag erkänna.
Känslan efter mötet när jag åkte därifrån var att vad ska jag nu hitta på och en tomhet och en fruktansvärd besvikelse att jag inte kan gå tillbaka till mitt arbete.Jag får nu försöka att acceptera läget och försöka tänka klart och känna efter vad jag vill och klarar av att jobba med.
Just nu tror jag bara att det är lite för tidigt att börja arbetsträna!
Jag vilar nu och försöker samla mina tankar så jag kan tänka klart!

Åtta dagar klarade jag av att arbetsträna,låg i soffan hela dagen i går och sov flera timmar.
Trött och utmattad,tjuter i öronen värker lite här och där i kroppen och jag känner mig ledsen och lite besviken men det är bara att försöka att gilla läget och ligga och vila och en dag ska jag vara där när jag klarar av att arbeta,det är ju mitt mål och jag är envis men inte dum,jag kommer att lyssna på mina signaler för jag vägrar att bli lika sjuk som jag har varit!
Jag är nöjd med dom här åtta dagarna och nästa gång blir det fler dagar som mina vänner på facebook skrev,underbart att bli peppad av deras ord!Det behöver jag verkligen för att inte se det som ett nederlag att jag inte klarade av flera dagar.Jag får lov att ta dagen som den kommer men en dag så,är jag i mål....

Idag är jag trött och jag känner mig snurrig och lite yr!
Den här veckan börjar jag arbetsträningen tidigt,halv åtta eller åtta och jag arbetstränar en och en halv timme.
Kände mig yr redan i går men det gick över och jag vilade hela dagen efter att jag kommit hem från jobbet!
Idag  känner jag mig riktigt trött,bena är tunga och det tjuter i öronen...

Det har gått så bra i en och en halv vecka och jag har mera ställt in mig på att det kommer att gå bra.I helgen vilade jag bara och gjorde ingenting.Svårt att veta var jag ska dra gränsen,hur allvarligt ska jag ta signalerna!Jag har inga som helst problem med arbetat,jag tänker närmast på att jag känner mig hemma där och det är ju det enda jag kan och det känns ju tryggt.Arbetsplatsen är nära,jag slipper resa jag har både jullov och sommarlov.Jag hoppas och önskar att det ska gå bra men det kanske är lite tidigt iallafall!!!!Jag ska se hur det känns efter den här dagen hur jag mår ikväll,mår jag inte bättre eller om orken inte kommit tillbaka så blir jag hemma resten av veckan.

Nu har jag gjort min andra dag med arbetsträning och jag törs knappt tänka tanken eller än mindre skriva ner hur det känns.....Det känns riktigt bra :) så nu blev det sagt!!!
Min högsta önskan är ju att allt ska gå bra men samtidigt kan jag inte låta bli att oroa mig,jag har ju fått så många bakslag när jag trott att det har vänt,när jag vaknat och mått rättså bra och trott att nu  börjar jag fungera"normalt",nu orkar jag med familjen,nu kan jag snart börja jobba men varje gång har "bakslaget"kommit som ett brev på posten,jag vaknar på morgonen och är helt slut.Jag har ju skrivit tidigare om hur det är så jag upprepar inte!

Jag är försiktigt positiv och kan bara hoppas att jag kommer upp varje morgon och går till jobbet,att efter arbetsdagen fortfarande ha energi kvar till familjen!Det är min önskan....

Nytt år och nya mål!!!
Nyåret firades in ordentligt med god mat och huset fullt av vänner långt in på småtimmarna.
Jag har sovit i två dagar  och i natt har jag sovit sämre och genast mår jag mycket sämre eller är det kanske tvärtom att jag mår dåligt så sover jag sämre???
Somnade väldigt sent och vaknade väldigt tidigt så det blev inte många timmar i natt.
Låg kvar i sängen och grät,vet inte varför men tårarna bara  kommer,jag känner mig så ledsen,ensam och hemsk.Kroppen värker och jag är så trött...

Jag är ledsen idag och jag kan inte låta bli att tänka på människorna jag har runt mig att ingen frågar mig hur jag mår hur jag har det eller bara hur julen varit,ingen har ställt mig den frågan!!!Jag blir så ledsen och bara gråter.Varför ska bara jag finnas till hands,varför ska jag bara följa en viss manual,vara trevlig,glad och fråga hur andra mår hur andras helger varit eller orka lyssna på andra människors liv.Jag vill inte ha det så här jag vill att man ska bry sig om varandra även när man har det jobbigt och inte alltid mår så bra.Människor verkar ha det så lätt att prata om sjukdomar jag menar"synliga"sjukdomar!Jag saknar nån att prata med,känna att nån bryr sig,nån som bara kan hålla om mig som pappa gjorde när jag var liten,jag vet att han skulle vara den enda som skulle lyfta upp mig i hans knä och jag skulle få ligga ihopkurad i hans famn så länge jag behövde om han hade levat idag!Jag är så ledsen och jag känner mig så ensam och liten!!!

Tänk om man kunde skrika rakt ut all ilska man bär på.Säga rakt ut hur jävligt allt känns,hur jävla dåligt man mår,jag orkar nog inte bära på denna ilska länge till,vet inte var jag ska göra av den,ska jag ta bilen rakt ut i skogen och bara skrika rakt ut,hjälper det,tro?Jag är som en tickande bomb,jag är otrevlig,jag orkar inte hålla humöret uppe...Min snälla och omtänksamma familj orkar nog inte länge till och jag orkar inte att hålla humöret uppe!!!