Dom här veckorna har bara rusat iväg...
Mycket har hänt och en del med mitt mående också det har varit väldigt blandat.
Nu märks det väldigt tydligt när jag mår bra och när jag mår dåligt och det ser jag som framsteg.
Jag har varit på knytisdans,kvällen var så rolig det var inte många danser jag satt och inte ville jag nobba nån heller som bjöd upp men dom sista danserna jag dansade var jag helt slut och önskade att dansen skulle ta slut men jag kämpade på för det är ju så roligt att dansa!Vila gjorde jag nästa en hel vecka på det,jag var helt slut och utmattad orkade inte göra så mycket annat än vila men det var det värt.
Helgen efter hade jag piggat på mig och vi var bara hemma och tog det lugnt pysslade med lite hemsysslor som blivit eftersatt.För första gången på evigheter,minns inte när som jag kände att jag hade energi,nu menar jag positiv energi att jag var inspirerad att pyssla lite hemma och att  jag tyckte det var roligt,för första gången så kände jag den inre glädjen,den äkta.Jag känner mig så glad att jag får känna av den igen och jag ska njuta av varje stund det är så,för vem vet hur länge den varar!
Mitt gamla jag gör sig påmind av att jag rusar lätt iväg i både tanke och handling,jag vill så mycket och som tur är har jag en man och en dotter som bromsar mig för jag märker inte själv att jag stressar och skyndar mig och små springer,bokstavligt talat!!!Jag är duktig på att ta pauser för trött blir jag och jag är väldigt trött på dagarna fortfarande men lusten och energin har jag.

Jag hade möte med min chef och nya kocken på jobbet,vi planerade in lite besökstider och bestämde min första arbetsträningsvecka som ska börja den 7januari,jag hoppas att allt ska gå bra men jag tar ingenting i förskott,tänker inte ens tanken hur jag tror att den första veckan ska bli,det tar jag då.
Kocken var en man i min ålder och verkade väldigt lugn och sansad och det är nog bra på våran arbetsplats!

Varit på mammografi och passade på att julhandla,det var väldigt lugnt och väldigt skönt jag strosade i min takt och fick mycket klart!

En väldigt bra vecka börjar gå mot sitt slut och jag kan bara önska att mitt nuvarande mående består även om jag inte mår riktigt bra så är jag väldigt nöjd för hur det är just nu!

Veckan som gått har jag varit på två möten den första var på arbetsförmedlingen ihop med min handläggare på försäkringskassan!Jag ville ha ett möte med arbetsförmedlingen för att få veta vad det fanns för möjligheter om jag inte klarade av att arbeta på mitt ordinarie arbete i skolköket!På arbetsförmedlingen blir jag inskriven 29 mars och då tar dom över mig.Vi pratade lite löst om olika varianter om arbetsträning,kurser men det var mest bara löst prat då vi inte vet hur allt kommer att bli men lite fick jag veta och jag känner så här efteråt att det löser sig och arbetsförmedlingen har lite lösare regler vad gäller arbetsträning än vad försäkringskassan har!

Andra mötet var på företagshälsovården med min doktor,arbetsgivare,personalchef och f.kassan.
Slutbedömning från Epm hade inte kommit så det var mycket prat om mitt mående och jag hade berättat på det första mötet att jag sökt hjälp för min egen del i en självhjälpsgrupp och att vi skulle vänta på svar från epm om dom skrivit att jag behöver ytterligare hjälp med samtal av nåt slag och min doktor var mera inne på att skriva en remiss till psyk där dom har hjälp till dom som är traumatiserade men det får vänta tills vi vet vad epm säger i sin bedömning.Jag läste mina gamla inlägg och upptäckte att i januari ska jag tillbaka till epm på en uppföljning för att se om jag behöver ytterligare hjälp.Det ska jag ringa och höra med min sjuksköterska där på måndag och då ringer jag min doktor så får vi se hur det blir.Mycket lösa bollar i luften just nu men ett beslut kom vi fram till iaf.Jag blir fortsatt helt sjukskriven till 31Januari-13.7:de januari-13 ska jag börja arbetsträna 25% av min fulla anställningstid.Jag ska ha ett möte min chef och planera in hur och vilka tider jag ska arbetsträna.Det känns jättebra och jag ber till gudarna att det ska gå bra och att jag ska må så pass bra då att jag klarar av det.Tänk att må så pass bra att jag orkar jobba och tänk bara den dagen när jag får en riktig lön!!!

På båda möterna blev jag ledsen men bara när vi pratade om mitt mående och jag berättade att jag inte var frisk nog att börja arbetsträna.Jag berättade att jag känner att jag skulle vilja ha ha lite samtalshjälp att få prata med nån men det kan bara vara så att det här får jag jobba med själv och att den måste få ta den tid det tar och där är jag inte riktigt än även om jag kommit en bra bit på väg.Jag är mycket starkare jag är mera bestämd i många saker och det poängterade min chef och det känns bra att höra och så är det ju!Jag är helt bestämd med mitt mål och det är att inte bli sjuk igen och jag vill ha ett fungerande liv både privat och yrkesmässigt!Sen kanske jag inte klarar av att jobba full tid men en del större del av det iaf.Det vore helt fantastiskt.Jag känner mig så positiv inför framtiden och är övertygad att det kommer att bli bra på ett eller annat sätt!

Idag är det en bra dag,solen skiner ute och jag borde gå ut och få lite sol på mig men jag ska ta itu med hemmet som blivit eftersatt då slipper Micke ta det när han kommer hem från jobbet.När Ida kommit från skolan så tar vi oss en tur till kyrkogården och tänder lite ljus.Handla lite gott till kvällen!
Baka pizza till middag och när jag gjort allt som jag planerat är jag trött och slut!Kan hända att det bara blir hälften av sakerna gjorda men det får vi se.Kroppen får bestämma.

Har varit på andra healingen och den var inte så intensiv som den första.Tog en lång stund innan jag kunde vara närvarande,tankarna fladdrade lite hit och dit.Min högra arm började krampa eller kanske var det musklerna som drog ihop sig,svårt att säga.Kroppen tröcks ihop och det kändes som jag satt som ett S i stolen,nacken spändes och tröcks ihop.Väldigt svårt att sätta ord på hur det kändes men ungefär så här var det!Hade träningsvärk i armen,haft lite huvudvärk och på kvällen fick jag ont i halsen men det vet jag inte om det hade ett samband.
Lite ny energi eller lust att göra lite har jag fått.Min trötthet och utmattning sitter i men jag har haft lust att pyssla lite här hemma!

Jag gråter lite då och då och känner mig ledsen,tankarna som kommer till mig försöker jag behålla och  bemöta för att kunna sörja.Jag tillåter mig att känna och det är befriande!Man är uppfostrad att man ska kämpa och inte grubbla.Det finns så mycket okunskap hos oss människor,tänk om nån bara hade förståt eller sagt till mig att man behöver och måste sörja om nån bara hade sagt till mig att prata om det,älta förlusterna.Jag har nog inte heller velat"belasta"mina vänner med mitt ältande och med åren och tiden har jag fått ännu svårare att prata om känslor och min sorg!Många gånger har jag även märkt att människor inte vill höra,dom törs inte fråga hur jag mår eller så frågar folk sådär av ren vana hur det är men väldigt sällan är det nån som är redo att lyssna och det har också gjort att jag inte säger nåt...Jag önskar att man pratade mer om döden att man började redan i skolan för ingen kommer undan alla kommer att drabbas av sorg nångång...