Har varit på andra healingen och den var inte så intensiv som den första.Tog en lång stund innan jag kunde vara närvarande,tankarna fladdrade lite hit och dit.Min högra arm började krampa eller kanske var det musklerna som drog ihop sig,svårt att säga.Kroppen tröcks ihop och det kändes som jag satt som ett S i stolen,nacken spändes och tröcks ihop.Väldigt svårt att sätta ord på hur det kändes men ungefär så här var det!Hade träningsvärk i armen,haft lite huvudvärk och på kvällen fick jag ont i halsen men det vet jag inte om det hade ett samband.
Lite ny energi eller lust att göra lite har jag fått.Min trötthet och utmattning sitter i men jag har haft lust att pyssla lite här hemma!

Jag gråter lite då och då och känner mig ledsen,tankarna som kommer till mig försöker jag behålla och  bemöta för att kunna sörja.Jag tillåter mig att känna och det är befriande!Man är uppfostrad att man ska kämpa och inte grubbla.Det finns så mycket okunskap hos oss människor,tänk om nån bara hade förståt eller sagt till mig att man behöver och måste sörja om nån bara hade sagt till mig att prata om det,älta förlusterna.Jag har nog inte heller velat"belasta"mina vänner med mitt ältande och med åren och tiden har jag fått ännu svårare att prata om känslor och min sorg!Många gånger har jag även märkt att människor inte vill höra,dom törs inte fråga hur jag mår eller så frågar folk sådär av ren vana hur det är men väldigt sällan är det nån som är redo att lyssna och det har också gjort att jag inte säger nåt...Jag önskar att man pratade mer om döden att man började redan i skolan för ingen kommer undan alla kommer att drabbas av sorg nångång...