Har vaknat till och från hela morgonen,jag frös så det var skönt att kura in sig i duntäcket och ligga kvar och jag låg kvar till elva tiden innan jag gick upp,en rätt vanlig tid för mig att gå upp.Kroppen mår bättre idag,jag har ont i högra sidan i nacken idag annars så småmolar det och hugger till lite då och då inte så farligt och jag är inte så utmattad och trött idag så det blir bättre för varje dag.


Toa besök,en kopp kaffe och tidningen, med det så kröp jag ner i soffan!Jag ska försöka att ta det lite lugnt idag,ska gå med lite grejer till husvagnen som ska packas inför helgens campingtur till Kopparbergsmarknad med goda vänner vilket jag sett framemot länge,bara umgås med familjen och bästa vännerna.Jag behöver handla lite och ikväll är det tjejkväll i stan som jag hemskt gärna vill gå på och det ska jag har jag tänkt,har aldrig varit på det och det är säkert riktigt mysigt!Givetvis ska Bellisblommor och Jennie få ett besök....

Ja men nu fattar jag ingenting!!!
Hur kan jag fortfarande vara så trött och slut...Det brukar ge sig efter nån dag men nu är jag inne på 4:de dagen och känner mig fortfarande riktigt trött och utmattad!Kanske har det varit lite mycket sista tiden,det här är första veckan på länge som min kalender är tom!!!Jag måste som vanligt analysera och klura ut vad som gjort mig trött och utslagen.Ärligt talat så trodde jag faktist att jag har blivit bättre och att jag inte skulle bli liggandes som jag varit nu...Oron för höstens inplanerade arbetsträning finns där även om jag har bestämt mig för att ta dagen som den kommer så är det lätt att tankarna går dit och att jag börjar tänka på en massa praktiska saker.Oro att allt ska gå för snabbt,oro att bli sjuk igen.Fan,fan och fan säger jag bara,jag vill inte,jag vill bli frisk nu,jag är så jäkla trött på att vara trött,slut,utmattad och att ha ont överallt i kroppen....

Psykist mår jag mycket bättre,jag har fått en fantastisk bra hjälp på Epm.Nu har det blivit så att huvudet vill mer än kroppen orkar.Jag skulle vilja gå och traska i skogen,jag har lite möbler som väntar att få lite färg,nya köksgardiner som ska hängas upp,jag vill träffa mina vänner jag inte träffat på evigheter.Idag känner jag mig irriterad,sur och nästan lite arg över hur jag har det!Jag ligger här i soffan med datorn i knät som jag gjort dom senaste dagarna,roat mig med att titta på tv,tittat på repriser på datorn,skickat iväg lite tävlingsbidrag via datorn,lagt lite bud,tur att datorn finns,den håller mig lite social,jag kan hålla mig underrättad om vad som händer utanför hemmet och jag har mina vänner på facebook....Men nu är det så här och jag får gilla läget vare sig jag vill eller ej!

Kalas och bakslag!!!

Jag har mått skapligt ett tag nu,ja förrutom att jag är trött men det är jag som bekant mest hela tiden,psykist har jag mått bättre och värken i kroppen har varit bättre en tid, men nu har jag ett bakslag igen.

I torsdags fyllde våran yngsta"unge"tretton år!Vi hade bara ett litet kalas då för henne,Jennie med familj och Fredrika kom på middag.På fredan hade Ida ledigt från skolan och vi hade gett henne en shoppingdag i present så Ida och jag åkte till Västerås och shoppade på eftermiddan,handla på IcaMaxi till släktkalaset vi skulle ha på lördan.På lördan sov jag länge men var skapligt pigg och alla hjälptes åt att fixa till kalaset,Micke städade och dukade,Ida gjorde tårtor och jag fixade maten.Jag tog många pauser och vilade mellan varven.Stressad och irriterad blir jag när vi håller på och Ida blir irriterad på mig,så jag försökte hålla mig undan medans hon var i köket.

Alla Berggrens kom vi blev totalt 18 med barn,stojigt,stimmigt och jättetrevligt var det,jag var glad och kände mig piggare än jag varit på evigheter.Men igår när jag vaknade så kände jag direkt i kroppen att jag var helt slut,kroppen värkte,stel och svullen och fruktansvärt trött!!!Idag kunde jag inte ligga kvar i sängen,ont lite här och där,jag vände och vred mig och försökte att sova vidare för jag är så trött men till slut så kom jag ur sängen.Jag har gjort lite övningar och försökt att få igång kroppen..... F_n jag trodde faktist att det hade vänt nu,att jag inte skulle bli så här trött och stel och inte ha så ont i kroppen,jag har ont i knäna,fötterna,fingrarna,ryggen nacken och axlarna att värken blivit lindrigare.Jag var så glad i lördags och hela släkten var glada tror jag för min skull,min svärmor sa till mig att hon var så glad att se mig så pigg...Bara gilla läget och acceptera att det nog inte är det sista bakslaget heller.... 

Oviss framtid!!!

Det är mycket funderande just nu...
Möten som ska planeras in,möten som är planerade,hur ska jag gå vidare efter jag är klar på Epm.
Avslutningsmöte på Epm är inplanerad,möte på Mälarhälsan också inplanerad och nu ska möte med min handläggare på försäkringskassan och en en ny handläggare på arbetsförmedlingen planeras in!Känner oro och har ångerst(rädsla)hur det ska bli och hur det ska gå för mig att gå tillbaka till jobbet och om jag klarar av det eller inte.Jag ska göra mitt yttersta att inte bli sjuk igen det är en rädsla jag har för jag vet att jag alltid ska göra mitt bästa och göra ett bra arbete.Jag vill tillbaka i arbetslivet om det blir mitt nuvarande jobb eller nåt annat det kan bara framtiden visa .Rädsla och oro över vad jag istället ska göra,om det inte fungerar att gå tillbaka till jobbet.Jag fyller femtio år nästa år,vem vill satsa på mig!!!Men jag har femton år till i arbetslivet!Jag vill må bra,göra rätt för mig så länge jag har kvar till pensionen och för att sen vara en pigg och kry pensionär.

Jag står mitt i ett vägskäl,vet inte hur framtiden ser ut vilken väg jag ska ta,Orolig och rädd,visst det är jag men av erfarenhet i livet så vet jag att efter varje val i livet jag tvingats att göra så har det alltid blivit nåt bra av det.Det som inte blivit bra har jag fått förändra och ta ett nytt kliv på en annan väg så har det mesta löst sig till det bästa!Jag försöker tänka så även den här gången,jag vill bli trygg i vardagen,trygg i arbetslivet och få ett lugnt och fridfullt liv!

Rehab.möte

I går kl.9.30 hade jag möte i på företagshälsovården med doktor Björn från Epm,doktor Jaques på företagshälsovården,Petra som är personalchef och Eva som är kostchef.Kristina från försäkringskassan kunde inte närvara så henne ska jag ringa här under eftermiddan.

Björn förklarade och berättade hur det gått för mig på Epm och att det har gått väldigt bra då jag var starkt traumatiserad när jag började där.Vi pratade och resonerade lite runt hur vi ska fortsätta om jag under hösten ska börja arbetsträna på mitt jobb på Malma,om jag ville det eller inte eller om jag tror att jag klarar det med tanke på värken jag har och stressen!Pensionering nämdes men det är helt uteslutet.Jag valde att ge mitt gamla arbete en chans för jag vet inte om jag klarar det eller inte! Mina dagar är helt slut 29/3-13på f-kassan och för att slippa bli inskriven på arbetsförmedlingen så ska jag börja arbetsträna och för att så småningom börja jobba.Jag har till i slutet av mars på mig men om jag inte skulle klara av att återgå till mitt gamla arbete blir jag i första hand ett omplaseringsfall men just nu fanns det inget lämpligt arbete inom kommun till mig om det skulle bli så.I slutet av mars blir jag isåfall inskriven på Arbetsförmedlingen och då får vi titta på vad jag ska kunna göra istället!

Av all den här informationen känner jag det väldigt dubbelt,jag är glad att jag börjar se slutet på den här resan jag ser en ljusning...Samtidigt är jag orolig om hur det ska gå med arbetet för jag vill tillbaka till arbetslivet det har varit mitt mål hela tiden och jag har jobbat mycket hårt med mig själv för att komma hit jag är idag men jag är inte redo att börja jobba än känns det som!Små steg i taget och jag kommer att nå mitt mål!Vart jag än hamnar i arbetslivet.

Jag blev sjukskriven till den 11nov,den 8nov har vi ett nytt möte då jag är klar på Epm.

Nu ska jag bara försöka att fokusera på mitt fortsatta arbete med mig själv och försöka att inte tänka så mycket på framtiden vilket är lättare sagt än gjort.

Kl.15 hade jag tid hos Ingela på Epm för lite avslappning och massage,ljuvligt skönt som vanligt har fått bra tips av henne för min ångerst och hur jag ska hantera den när den kommer!

Märktes igår kväll att det varit en händelserik dag,jag var lite irriterad och ville bara ha lugn och tyst runt mig.Jättetrött och ont i kroppen,värker lite här och där!Fötterna är nästan alltid värst....

Jag har sovit många timmar i natt,ja eller som jag är van att göra,sömnen har inte ändrats sig,sover några timmar sen börjar det,jag vaknar somnar om drömmer och vaknar och så fortsätter det...Idag är jag så trött och jag känner mig stel och svullen,fingrarna värker,ländryggen och fötterna likaså...Men jag ser ett ljus någonstans där borta....

Mardrömmar!!!

Fy vilka mardrömmar jag haft i natt.Jag har varit riktigt arg i drömmarna,varit i slagsmål,osams med Micke!!!Nästan alltid i drömmarna så befinner jag mig på nån semester med mycket folk både kompisar och okända.Inatt så var jag på nån semester igen,vattnet och stranden var som det är utomlands men runtomkring så är jag i Sverige.Micke var full och struntade i mig,han ville sätta upp världens största tält för två dagar,jag tyckte det var onödigt,vissa höll med mig och vissa hjälpe Micke att sätta upp tältet.Jag blev uppbjuden att dansa men när vi kom till dansbanan så var det paus,när orkestern började spela igen hade min kavaljer bjudit upp en annan!!!Jag kände mig så ensam i drömmen och känslan sitter kvar fortfarande.Jag gick längst stranden och tittade när barn lekte och fiskade,jag var så arg och upprörd.Drömmen slutade med att jag åkte hem ensam.....

På grund drömmen känner jag av lite ångerst igen,känslan av ensamhet.Tankarna går i att det inte är många i min omgivning som bryr sig om hur jag mår eller hur det går för mig,några vänner som bryr sig har jag,några släktningar på min sida har jag inte men dom har jag nog skrämt iväg innan jag visste att jag var sjuk,har alltid haft lätt att prata och säga vad jag tycker.Har en faster som har stått mig nära  inte ens hon har ringt mig på två år!Just nu känner jag mig ensam,ledsen och besviken....

Ångersten har släppt taget om mig,även om jag vet att det inte är nåt att vara rädd för eller att oroa sig för så är det lite obehagligt.Har fått lite tips av sjukgymnasten vad jag ska göra när ångersten kommer.Försöka fokusera på andningen,ta djupa andetag och blåsa ut,eller titta ut på nåt inte tänka på ångersten.Den här gången höll ångersten i sig i flera dagar.Kanske är det lite oro för framtiden,hur länge blir jag sjukskriven,vilken blir min fortsatta behandling eller vill dom att jag ska ut och arbetsträna!!!Jag känner mig inte redo att arbetsträna än,även om det skulle vara min högsta önskan,då är jag nästan frisk när jag kommit så långt.....

Idag är det måndag igen och jag njuter av ensamheten och tystnaden.Helgen har varit fantastisk skön.Micke och jag i husvagnen i kloten.Jag har sovit länge och många timmar,lagat mat i muurikkan,haft en liten kräftskiva,bara vi två <3 Spelat lite spel.Gått i skogen och plockat svamp!En fridfull helg....

Efter en period av att bara koncentrera mig på mitt och min behandling så har jag rehabmöte framför mig,pratade även med min handläggare på försäkringskassan.Om sex månader är mina sjukdagar tydligen helt slut,vet inte riktigt vad det innebär och jag känner att jag orkar inte lägga nå större energi på det just nu,jag har bestämt och är bestämd att jag är viktigast och att bli frisk.Att arbeta kommer i tredje hand,först jag,sen familjelivet....Jag ser framemot mötet nästa vecka och vad vidare planen blir för mig,hur det än är så känner jag oro av att inte veta!Så länge man vet vad man har att förhålla sig till,känns ju tryggt och lugnt!

Jag är så trött och slut men det är inge nytt,har varit tisdag och onsdag på Epm den här veckan,igår skjutsade jag Ida till tandläkaren.Bara dom tre tiderna under en vecka tar otroligt mycket kraft.Märks tydligt efter att varit "ledig"några veckor under sommaren.

Jag har inte avbokat en enda tid på Epm och jag har kört dit själv varje gång!Jag är en väldigt envis och driftig person,har varit lite rädd att om jag börjar be om skjuts så blir det en vana och att jag sen inte törs köra själv!Ibland har det varit lite läskigt att köra själv,köra om lastbilar vet jag att jag ibland tyckte var otäckt att köra om men nu är det länge sen,det går riktigt bra att köra bilen själv.Det var även länge sen jag fick blackout och inte visste vart jag var på väg,det är det allra läskigaste när man kör bil,helt plötsligt vet man inte vart man är på väg har hänt att jag fått stanna bilen och vänta tills jag kommit på det!!!