Nu har jag gjort min andra dag med arbetsträning och jag törs knappt tänka tanken eller än mindre skriva ner hur det känns.....Det känns riktigt bra :) så nu blev det sagt!!!
Min högsta önskan är ju att allt ska gå bra men samtidigt kan jag inte låta bli att oroa mig,jag har ju fått så många bakslag när jag trott att det har vänt,när jag vaknat och mått rättså bra och trott att nu  börjar jag fungera"normalt",nu orkar jag med familjen,nu kan jag snart börja jobba men varje gång har "bakslaget"kommit som ett brev på posten,jag vaknar på morgonen och är helt slut.Jag har ju skrivit tidigare om hur det är så jag upprepar inte!

Jag är försiktigt positiv och kan bara hoppas att jag kommer upp varje morgon och går till jobbet,att efter arbetsdagen fortfarande ha energi kvar till familjen!Det är min önskan....