Ännu en sen kväll och jag sitter ensam i soffan med bara skenet från datorn,jag är inte trött men jag borde gå lägga mig och sova.Natten som var sov jag nästan inget alls bara slumra till och från.Jag oroar mig så jag går i bitar snart!När jag hela tiden har nån att oroa mig för känns det som mitt eget tillfrisknande sackar efter.Jag vill bli frisk och jag tänker inte sabba min chans pga andra.Egoistiskt kanske men så känner jag.Jag försöker hela tiden säga till mig själv att alla tar ansvar för sitt eget liv och mående men det går inte att sluta tänka och bry sig.Jag har tid hos Christina på EPM imorgon och tur det för jag känner att jag måste ha nån att prata med.Det här är en av många gånger jag önskar att jag hade en mamma eller pappa att ringa till som kunde ge mig lite tröst,förstå mig och tycka lite synd om mig och att få känna sig liten,att få vara pappas flicka en stund.....