Känner mig deppig och nere idag och jag funderar när jag ska orka en dag utan att det kostar....kroppen är tung och det värker lite här och där en molnande värk som rör sig i kroppen ett tecken på att jag hållit på för mycket eller stått för mycket,bena och fötterna är tunga och värker,känns som jag sprungit ett lopp,blir så ledsen över hur jag har det hur jag mår men jobbigast är det att inte försöka visa utåt hur det egentligen är hur jag egentligen mår,ja eller det kanske finns endast några få som jag kan visa och tala om för.Här hemma vill jag inte visa för mycket för jag vet att dom börjar tassa på tå för mig och det vill jag absolut inte!Snart börjar skolan och då får jag lite mer egentid vilket jag tyvärr måste ha för att orka...Tycker ändå när jag tittar bakåt på sommaren att den i stora hela varit bra,haft några riktigt dåliga dagar när jag mått dåligt,vi har varit borta en hel del och det är klart att det kostar på mitt mående...Nu ser jag framemot hösten,om två veckor börjar jag behandlingarna igen på EPM,Ida har börjat skolan Micke jobbar och man kan kura ner sig i soffan med gott samvete och jag kan koncentrera mig på mig själv mera igen...Har en klump i halsen,känner att tårarna bränner bakom ögonlocken och jag kan bara konstatera att bearbetningen har börjat och en dag kan jag förlåta allt jag varit med om och att få börja må bra igen.
Hela mitt vuxna liv har jag kämpat med livet och livshändelser.
Nitton år gammal träffade jag Peter med sitt missbruksproblem.
Tjugotvå år gammal körde min äldsta lillebror av vägen med sin mc och blev förlamad.
Två år senare blev min pappa hjärtsjuk...93 skildes jag och Peter,min bror hittades död hemma i sin lägenhet av mina föräldrar.98 dog min pappa efter lång tid som hjärtsjuk.Mamma dog 09.Marko hittade vi -10 efter att han tagit sitt liv....När jag tittar tillbaka så har livet varit hårt och orättvist mot mig och jag kan undra vad har allt för en mening,jag blir så ledsen och jag blir så förbannad och jag undrar hur länge ska jag orka kämpa,jag har ständigt en rädsla att nåt ska hända och jag vill att naturen ska ta hand om alla att man i tur och ordning ska komma till andra sidan,ja men så är det ju inte och jag har förståt och fått erfara att världen är inte rättvis men en dag kanske lyckan ler mot mig.....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar