I går var jag andra gången på EPM och hos Christina,hon är så rar och lättsam person,hon berättade för mig att hon ska gå i pension!!!Oj,tänkte jag och min första tanke var:är hon så gammal:)sen kom oron att ska jag behöva byta sjuksköterska men så var inte fallet,som tur är ska hon fortsätta jobba med patienterna hon har.

Vi jämförde mitt mående i november och nu.Förra veckan fick jag fylla i några papper som Christina sammanställde,det mesta var sig likt förutom ångersten som har blivit bättre och det känner jag också.

Jag tog upp att jag tycker mig må bättre,det går inte i en bergochdalbana hela tiden utan det är mera en rak linje,det är nog snarare så att jag hittat vägar hur jag ska hantera vardagen och livet för att kunna fungera någolunda bra.Depressionen och utmattningen ligger på samma.Hon talade om att många patienter som hon möter är den som är driftig och så är ju jag med och jag saknar den delen av mig,jag tänker och planerar men tanke till handling är ett jättetungt kliv att ta,där tar det stopp!Jag har upptäckt att det går bra att planera och boka in saker om jag kan göra det i soffan med datorn.Blommorna jag handlade i helgen står kvar på altanen och väntar att bli planterade!!!

Vi pratade om glädje,den inre glädjen man känner,hur det bubblar i en,glädjen man känner inför nåt roligt man ska göra...Den saknar jag,den finns inte,jag bara vet vad jag tycker är roligt,det är svårt att förklara och svårt att sätta ord på känslor.